Hittade precis ett litet internetcafé här på flygplatsen, hann med att läsa aftonbladet och lite andra bloggar.
Det finns en stor artikel i aftonblaskan om barnskönhetstävlingar, en ganska motbjudande "konstform" som kanske är kul för vissa, men för de flesta barn (och deras hispiga föräldrar) är det nog inte så roligt som man kanske kan tro. Men vad vet jag? Tycker iaf att det är ganska sjukt.
Fastnade för rubriken "Gråter du så blir det minuspoäng" - Lite som ett förhållande kan vara ibland kanske :D Men vill ju inte visa sig svag, instabil, känslosam, eller rädd. Man ska inte behöva vara det heller, hur slipper man det tråkiga då? Jo man är med någon som vill göra en glad, som vill stötta en och vara med en, i ur och skur. Svårt det där. Träffar du någon sådan, håll fast i dom för glatta livet, den personen älskar dig antagligen!
Nej, nu är det dags att kliva på planet igen. Håll i hatten!
Jag lägger upp en liten undersökning så ni kan uttrycka er saknad efter mina skriverier.
Var god fyll i till höger ---->
Var god fyll i till höger ---->
Hej alla glada läsare - När ni sitter där hemma och deppar, försöker komma på hur ni ska göra saker ännu mer sorgligt och svårare än var det redan är, bara för att. Så är Främlingen på väg, på väg mot nya vidder, nya jaktmarker, en ny solstol. That´s right, jag åker till Charter, det förlovade landet. Så catch me if you can.
Tar därför en paus från bloggandet, möjligtvis är jag tillbaka om en vecka, eller om jag hittar ett internetcafé på stranden nånstans.
Bye bye now.
Tar därför en paus från bloggandet, möjligtvis är jag tillbaka om en vecka, eller om jag hittar ett internetcafé på stranden nånstans.
Bye bye now.
Någon som känner igen sig? :D
Jag plöjde sakta igenom högarna med skräp och soppor.
Det verkade aldrig ta slut. Lukten nära på outhärdlig.
Om det är någonting jag har svårt att stå ut med är det den stinkande tjocka dimman av hushållsavall som ruttnat och blivit hemstad för råttor och annan slemmig ohyra.
Ni kan kalla mig vekling, men det är också det enda jag har svårt för.
Men tyvärr var den här smutsen, under bron nere vid vattnet, min sista ledtråd.
Jag hade redan finkammat alla de sjaskiga barerna och slummiga spelhålorna nere vid hamnen.
Nu droppade det från mitt ansikte, och i det sista svaga ljuset från slocknande eldtunnor, kunde den som var uppmärksam lägga märke till de färska spår av våld. Det enda jag hade fått ut av mina undersökningar i hamnen den kvällen.
Hur hopplös situationen än verkade, så fortsatte jag envist att gräva mig igenom berget av sopor, gammalt bråte och annat skräp, då och då stack det fram ett skrämt ansikte som i det svaga ljuset såg ut som förvrängda versioner av människor, trasiga, defekta. "Hur kan dom bo i den här smutsen" - tänkte jag och uppstötningarna trängde upp i halsen, en hel sopsäck med blöjor ramlade ut framför mina kängor och sprack.
Jag började komma långt in under brofästet nu, cementväggarna sträckte sig långt upp mot taket som inte gick att se. Det enda ljus som fanns på marknivån var eldar tända lite här och var. Luften var tjock av svart giftig rök, smuts, ohyra och sjukdomar. Jag tyckte mig höra någon som snyftade. I en tiondels sekund vällde empati för människorna i den här smutsen upp i mig, men lika snabbt som känslan dök upp, motade jag bort den ur mina tankar igen. "Jag har inte tid med det här" tänkte jag för mig själv och muttrade.
Nu hade sopbergen börjat tunna ut och jag innan jag visste ordet av så gick jag på fast mark igen. Cementen lät dov och grusig under mina grova kängor. Men det dova skrapandet ekade i den stora hallen som jag måste befinna mig i nu. Jag såg inte handen framför ansiktet.
Plötsligt hördes ett prassel och skrapande några meter framför mig, jag stannde till och fick direkt en känsla av av något iaktog mig. Jag knöt näven och kände adrenalinets hetta rusa ut i kroppen. Så fort jag hade stannat så upphörde skrapandet. Jag lyssnade i mörkret. Jag kunde urskilja en tung andhämtning och jag sa med hög och befallande röst "Vem där?!".
En stark strålkastare tändes i mörkret och med ens badade jag i ljus, jag var helt bländad och kunde inte mer än att sätta upp armen över ansiktet och ta några steg tillbaka. Ett svischande ljud i luften bakom mig, jag snodde runt med en katts instinkt, och i min ryggrad rusade genast tusentals elektriska impulser upp och ner för att aktivera de väl inövade blockeringar som jag lärt mig, av att ha hamnat i alltför många liknande situationer, på de hårda gatorna jag levt på under de senaste åren.
Jag var för långsam, det tunga järnröret träffade min armbåge och studsade upp i mitt redan blodiga ansikte. Jag var fortfarande bländad och såg nu bara rött och gult framför mina ögon, blodet forsade våldsamt fram ur mitt trasiga ögonbryn. Jag backade och tog mig för ögat. En röst ekade i huvudet "Slavi min vän, gå inte ner dit, det är bara trubbel..Tro mig kompis.." Det var sista tanken som korsade min trötta hjärna den där kvällen, jag måste ha träffats av ytterligare ett hårt slag mot huvudet, för plötsligt tjöt det till och ilade av smärta i bakhuvudet, sen blev allt svart igen.
Fortsättning följer..
Det verkade aldrig ta slut. Lukten nära på outhärdlig.
Om det är någonting jag har svårt att stå ut med är det den stinkande tjocka dimman av hushållsavall som ruttnat och blivit hemstad för råttor och annan slemmig ohyra.
Ni kan kalla mig vekling, men det är också det enda jag har svårt för.
Men tyvärr var den här smutsen, under bron nere vid vattnet, min sista ledtråd.
Jag hade redan finkammat alla de sjaskiga barerna och slummiga spelhålorna nere vid hamnen.
Nu droppade det från mitt ansikte, och i det sista svaga ljuset från slocknande eldtunnor, kunde den som var uppmärksam lägga märke till de färska spår av våld. Det enda jag hade fått ut av mina undersökningar i hamnen den kvällen.
Hur hopplös situationen än verkade, så fortsatte jag envist att gräva mig igenom berget av sopor, gammalt bråte och annat skräp, då och då stack det fram ett skrämt ansikte som i det svaga ljuset såg ut som förvrängda versioner av människor, trasiga, defekta. "Hur kan dom bo i den här smutsen" - tänkte jag och uppstötningarna trängde upp i halsen, en hel sopsäck med blöjor ramlade ut framför mina kängor och sprack.
Jag började komma långt in under brofästet nu, cementväggarna sträckte sig långt upp mot taket som inte gick att se. Det enda ljus som fanns på marknivån var eldar tända lite här och var. Luften var tjock av svart giftig rök, smuts, ohyra och sjukdomar. Jag tyckte mig höra någon som snyftade. I en tiondels sekund vällde empati för människorna i den här smutsen upp i mig, men lika snabbt som känslan dök upp, motade jag bort den ur mina tankar igen. "Jag har inte tid med det här" tänkte jag för mig själv och muttrade.
Nu hade sopbergen börjat tunna ut och jag innan jag visste ordet av så gick jag på fast mark igen. Cementen lät dov och grusig under mina grova kängor. Men det dova skrapandet ekade i den stora hallen som jag måste befinna mig i nu. Jag såg inte handen framför ansiktet.
Plötsligt hördes ett prassel och skrapande några meter framför mig, jag stannde till och fick direkt en känsla av av något iaktog mig. Jag knöt näven och kände adrenalinets hetta rusa ut i kroppen. Så fort jag hade stannat så upphörde skrapandet. Jag lyssnade i mörkret. Jag kunde urskilja en tung andhämtning och jag sa med hög och befallande röst "Vem där?!".
En stark strålkastare tändes i mörkret och med ens badade jag i ljus, jag var helt bländad och kunde inte mer än att sätta upp armen över ansiktet och ta några steg tillbaka. Ett svischande ljud i luften bakom mig, jag snodde runt med en katts instinkt, och i min ryggrad rusade genast tusentals elektriska impulser upp och ner för att aktivera de väl inövade blockeringar som jag lärt mig, av att ha hamnat i alltför många liknande situationer, på de hårda gatorna jag levt på under de senaste åren.
Jag var för långsam, det tunga järnröret träffade min armbåge och studsade upp i mitt redan blodiga ansikte. Jag var fortfarande bländad och såg nu bara rött och gult framför mina ögon, blodet forsade våldsamt fram ur mitt trasiga ögonbryn. Jag backade och tog mig för ögat. En röst ekade i huvudet "Slavi min vän, gå inte ner dit, det är bara trubbel..Tro mig kompis.." Det var sista tanken som korsade min trötta hjärna den där kvällen, jag måste ha träffats av ytterligare ett hårt slag mot huvudet, för plötsligt tjöt det till och ilade av smärta i bakhuvudet, sen blev allt svart igen.
Fortsättning följer..
Om väsen, fantasi & sanning - del 1
|
Etiketter:
artikel,
favoritväsen,
följetong,
humor,
känslor,
livet,
tankar,
tunnelbanan
En bekant berättade för några dagar sedan, hur han hade suttit på tunnelbanan.
I vagnen sitter också en mamma och hennes lilla son.
Plötsligt ser han hur det kommer in en dvärg i vagnen..
Jag har absolut inte för avsikt att vara nedvärderande mot kortväxta människor, men det som sades strax efter att dvärgen kom in, är värt att återberätta..
Jag har absolut inte för avsikt att vara nedvärderande mot kortväxta människor, men det som sades strax efter att dvärgen kom in, är värt att återberätta..
I vagnen sitter också en mamma och hennes lilla son.
- "Mamma, det sitter en dvärg där..!"
- "Ehh, jaa.."
- "Men mamma titta då!"
- "Jaja, jag ser, men stirra inte nu, dom är precis som oss, bara kortare" väser
mamman och ser riktigt besvärad ut.
Ungen är tyst ett tag, pekar på dvärgen och säger sen med hög gäll röst;
- "Men mamma, Dvärgar är ju mitt favoritväsen!":Dunderlol!
Ja, återigen, ett blött och kallt stockholm hälsar mig i mitt uppvaknande.
Vänta på bussen, den kommer nästan direkt. Bra!
För det är kallt ute och jag har ingen halsduk.
Vart den är vet jag inte.
Det var så skönt att ligga i den där sängen i morse, ville aldrig gå upp.
Men nu sitter jag här istället, vaken och nöjd efter min frukost.
Bussresan ville aldrig ta slut, den tog så lång tid.
Igår var en oväntat trevlig kväll, med spel, ganska jämt!
Vi pratade om kul och spännande saker, jag fick höra en del nya ord.
Jag fick lära mig saker.
Jag uppskattar såna kvällar.
Sen väntade vi på ett tecken.
Trots flera tecken så trotsade vi dom, bra gjort.
Man skapar sin egen lycka.
Hej då för nu.
Vänta på bussen, den kommer nästan direkt. Bra!
För det är kallt ute och jag har ingen halsduk.
Vart den är vet jag inte.
Det var så skönt att ligga i den där sängen i morse, ville aldrig gå upp.
Men nu sitter jag här istället, vaken och nöjd efter min frukost.
Bussresan ville aldrig ta slut, den tog så lång tid.
Igår var en oväntat trevlig kväll, med spel, ganska jämt!
Vi pratade om kul och spännande saker, jag fick höra en del nya ord.
Jag fick lära mig saker.
Jag uppskattar såna kvällar.
Sen väntade vi på ett tecken.
Trots flera tecken så trotsade vi dom, bra gjort.
Man skapar sin egen lycka.
Hej då för nu.
Besvarades min fråga nedan, om vad jag borde ägna mig åt, nu när tiden kryper fram ...
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2134301.svd
Ha sex, helt gratis, fördriver tiden! Utmärkt!
:D
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2134301.svd
Ha sex, helt gratis, fördriver tiden! Utmärkt!
:D
Ett bultande behov
|
Etiketter:
cynism,
film,
konst,
livet,
miljöombyte,
té,
tragiskt,
uppdrag,
var inte rädd
Ja, den här dagen har gått från "hmm, sisådär", till "ok men ok", och är nu i stadiet, "vafan..?".
Men nu lyser solen ute iaf, har precis tagit en kopp Roibos té, och allt vore frid och fröjd..
Om inte..
Om jag inte vore så jävla uttråkad bara!!
Idag skulle jag med stor behållning kunnat göra något av följande;
Men nu lyser solen ute iaf, har precis tagit en kopp Roibos té, och allt vore frid och fröjd..
Om inte..
Om jag inte vore så jävla uttråkad bara!!
Idag skulle jag med stor behållning kunnat göra något av följande;
- Gå på musem (valfritt, gärna konstig konst)
- Sitta på trevligt kafé hela dagen (röka cigg & dricka kaffe)
- Gå på bio, varför inte?
- Spela kort med någon trevlig person som gillar sånt
- Stanna hemma, klä ut mig och ta roliga bilder
- Spela billjard
- Gå runt och fotografera saker i trist ruskväder
- Ligga naken i sängen med en tjej och göra snuskiga roliga saker
- Spela guitarr
- Vara hemma hos en kompis och jamma/spela in låtar
- Virka, lösa korsord, allt det där...
Men.. Vad gör jag istället..?
Sitter och slösar bort denna vackra* dag på att sitta på ett tråkigt kontoooooooor!
Ahhrg!
Dock är min konstant ljufva och tillrättalagda sans i full balans, och jag grämer mig inte över det. (Lögn!)
Så, vad händer idag då? Jag hoppas att någon ska ringa mig, skicka sms, och fråga om vi ska hitta på något kul ihop. Kan hända, man vet aldrig. Hade redan typ en(två) "kompis"-träff(ar) halvt planerad(e), men jag tror inte det blir av, det skulle bestämmas vid senare tillfälle, och även om det kanske vore lite kul så är det inte henne(dom), jag vill träffa igentligen, if you know what i mean.. :P
Men vafan, man får väl nöja sig med det som finns till buds, jag brukar inte göra det, men någon gång måste ju vara den första! :D
Det finns fortfarande tid att rädda mig från tråkiga träffar, hör av er!! ... Nej just det, ni vet ju
inte vem jag är. Typisk! :D
Jag kommer förbli ensam, sittandes med kuken i handen och tummen i röven tills jag dör.. Säg något fint på min begravning vettja! :P
Peace out!
* Den var det ett tag iaf.. Inte längre
Hej alla sköna monsterdiggare.
Gnarf gnarf.
Utan Sol, står främlingen stilla.
Har ni kanske märkt, att det är MÖRKT, som på natten. Vi är inneslutna i ett tjockt moln, "The Mist", anyone? Snart kommer E.T Dinosaurierna... Vänta ni bara!
:D
Nej men, hallå, kan något kul hända hända jag är ändå på skitbra humör liksom.. ?
Gnarf gnarf.
Utan Sol, står främlingen stilla.
Har ni kanske märkt, att det är MÖRKT, som på natten. Vi är inneslutna i ett tjockt moln, "The Mist", anyone? Snart kommer E.T Dinosaurierna... Vänta ni bara!
:D
Nej men, hallå, kan något kul hända hända jag är ändå på skitbra humör liksom.. ?
Wow, blev helt chockad när jag såg ruriken..
Men om man tänker på det så är det väl logiskt för dom här människorna.. Att göra någonting, men vilken misär, och vilken otroligt desperation!
Jag bara tänker på hur svårt och sjukt det måste vara för dessa mödrar att ha ihjäl sina egna barn.. Helt rubbad situation uppenbarligen.
Länk till artiklen
"Women in Papua New Guinea's Highland region are killing their male babies to
end a tribal war that has gone on for more than 20 years."
Men om man tänker på det så är det väl logiskt för dom här människorna.. Att göra någonting, men vilken misär, och vilken otroligt desperation!
Jag bara tänker på hur svårt och sjukt det måste vara för dessa mödrar att ha ihjäl sina egna barn.. Helt rubbad situation uppenbarligen.
Länk till artiklen
Arnold talar - Om en kris, som bara en riktig actionhjälte kan lösa. Eller något :D
Nej men det är inget skämt, den här finansiella krisen (bara lite), och som jag har indikerat tidigare så handlar det här mest om en övergångsperiod, det KOMMER ATT BLI BÄTTRE! Bara så ni vet!
Men anledningen till det här otroligt spännande inlägget, är ju att varje gång dom nämner Arnold Schwarzenegger i media, så kan jag inte låta bli att tänka på det helt brutalt roliga, knäppa och sjuka, pinsamma tv-programmet som Arnold gjorde nån gång på 70-80 talet i Rio De Janeiro.
Arnie åker till den världsberömda karnevalen och visar vilken 'kvinnotjusare' han verkligen är. Titta och njut.
Nej men det är inget skämt, den här finansiella krisen (bara lite), och som jag har indikerat tidigare så handlar det här mest om en övergångsperiod, det KOMMER ATT BLI BÄTTRE! Bara så ni vet!
Men anledningen till det här otroligt spännande inlägget, är ju att varje gång dom nämner Arnold Schwarzenegger i media, så kan jag inte låta bli att tänka på det helt brutalt roliga, knäppa och sjuka, pinsamma tv-programmet som Arnold gjorde nån gång på 70-80 talet i Rio De Janeiro.
Arnie åker till den världsberömda karnevalen och visar vilken 'kvinnotjusare' han verkligen är. Titta och njut.
Jo, det är lite obehagligt när folk bara 'hittar en' sådär.. Och så vet dom att det är man själv, när man typ inte skriver det nånstans.. Men wtf, spillerill, det är som hamburgare, ingen big deal :D
En annan obehgalig grej är att gå ut sent på kvällen och möta folk som man inte känner och som stressar en som fan om att träffas. Det är inte smart. Men wtf... Not my business.
Jo en annan obehaglig grej är att folk är så lata, eller dåliga som Polisen t.ex, det har ju uppenbarat sig att dom har fuskat med sina alkotester på vägarna, bara för att det tar så lång tid att skriva in en rattfyllerist, så dom ställer sig på fel ställen vid fel tidpunkter. Men wtf, play-a-roll.. Eller jo det gör det ju, om man dör i trafiken.
Ytterligare en riktigt obehaglig grej är att veta att man har sårat någon, kanske till och med skadat dom, fast man inte ville det, för att man är oförsiktig och DUM ibland. Men... Ja nej, men inget. Det är jävligt trist (punkt).
Ouuh. Kom just på en sjuk grej, värsta insikten. Men det ska vi inte ta upp nu.. Jag blev sugen på en tonfisksmacka.
PEACE!
En annan obehgalig grej är att gå ut sent på kvällen och möta folk som man inte känner och som stressar en som fan om att träffas. Det är inte smart. Men wtf... Not my business.
Jo en annan obehaglig grej är att folk är så lata, eller dåliga som Polisen t.ex, det har ju uppenbarat sig att dom har fuskat med sina alkotester på vägarna, bara för att det tar så lång tid att skriva in en rattfyllerist, så dom ställer sig på fel ställen vid fel tidpunkter. Men wtf, play-a-roll.. Eller jo det gör det ju, om man dör i trafiken.
Ytterligare en riktigt obehaglig grej är att veta att man har sårat någon, kanske till och med skadat dom, fast man inte ville det, för att man är oförsiktig och DUM ibland. Men... Ja nej, men inget. Det är jävligt trist (punkt).
Ouuh. Kom just på en sjuk grej, värsta insikten. Men det ska vi inte ta upp nu.. Jag blev sugen på en tonfisksmacka.
PEACE!
För några månader sedan sitter jag och chattar med en gammal kompis som jag inte träffar så ofta.Vi sitter och snackar om allt mellan himmel och jord. Av någon anledning glider samtalet in på porr. Vi är väl båda impulskonsumenter av porr i en eller annan utsträckning, och har säkert ungefär samma turn ons och offs (säkerligen fler ons än offs) :D
Hon frågar om hon får visa något riktigt nasty, "självklart säger jag", varpå hon skickar en länk till en amatörporrfilm med en tjej som suger av en kille, eller snarare, en kille som trycker ner sin kuk i halsen på henne, ganska våldsamt, varpå tjejen spyr ner hela hans kuk. Upprepade gånger.
Det är ju en aning rubbat kan man tycka, så jag säger till henne, "fan det där var ju helt sjukt!" varpå hon droppar den;
"fan, vaddå?? Alla pjukar ju nu för tiden :D".Haha, ganska sjukt, men ASG!!
OBS, inga kukar blev nedspydda under tiden som detta blogginlägg författades!!
Ps #1. Hurvida sånt snusk är "moraliskt försvarbart" är en helt annan fråga, som kanske kan avhandlas i senare upplagor av denna eminenta bastion av ordbajs.
Ps #2. Bilden är en reklam för något som kallas för "Puke-Pets".. Någon som vet VAFAN det är!? :D
Hej blöggen!
Jak er mett! :D
Istället för att ge efter för mitt sötsug bestämmde jag mig för att avsluta min lunchrast med kaffe och ciggaretter istället. Bra val?
Funderade på allt möjligt under lunchen, som t.ex; varför stirrar folk på mig? Har jag något hängande ur näsan, ser jag ovanligt lustig ut, eller är jag bara jävligt snygg?
Jag vet inte, men jag tror det kan vara nummer två, hur som helst ler jag bara och nickar tillbaka, då brukar folk snabbt låtsas om som att dom inte alls stirrar ögonen ur sig, väldigt subtilt hörrni.
Helgens mobilfilmshöjdpunkt är när Funkenteller, full som en kastrull, riktar luren hotfullt mot Drums inne i tunnelbanevagnen och skriker; "Vad tycker dom om världen?!", varpå stackars (kroniskt) sömniga Drums ser förlägen ut och svarar försiktigt; "Världen.. Ehum.."..
Mer kvalitétsfilm i tunnelbanan!
Jak er mett! :D
Istället för att ge efter för mitt sötsug bestämmde jag mig för att avsluta min lunchrast med kaffe och ciggaretter istället. Bra val?
Funderade på allt möjligt under lunchen, som t.ex; varför stirrar folk på mig? Har jag något hängande ur näsan, ser jag ovanligt lustig ut, eller är jag bara jävligt snygg?
Jag vet inte, men jag tror det kan vara nummer två, hur som helst ler jag bara och nickar tillbaka, då brukar folk snabbt låtsas om som att dom inte alls stirrar ögonen ur sig, väldigt subtilt hörrni.
Helgens mobilfilmshöjdpunkt är när Funkenteller, full som en kastrull, riktar luren hotfullt mot Drums inne i tunnelbanevagnen och skriker; "Vad tycker dom om världen?!", varpå stackars (kroniskt) sömniga Drums ser förlägen ut och svarar försiktigt; "Världen.. Ehum.."..
Mer kvalitétsfilm i tunnelbanan!
Vakna upp! Till ytterligare en mörk dag här i landet skymning.
Efter att ha varit mosig som en gammal blodhund i en mixer hela morgonen så har mina morgonvanor lönat sig och jag har faktiskt hunnit bli så pass pigg att jag kan sätta fingrarna rätt på tangentbordet så pass för att börja blogga iaf :)
Efter en sedvanlig frukostmacka tillhandahållen av en hurt-flörtig macktjej, en stark kopp té (med socker i), och lite slöläsning av nyheterna så börjar jag känna mig som en människa igen.
Jag har haft en kul och jävligt trevlig helg, den avrundandes igår med eftermiddagsfika med en intressant vän. Det var skönt! Jag känner mig förnyad och inte fast i något gammalt jobbigt.. Men jag kommer alltid att tycka om henne väldigt mycket!
Efter att ha varit mosig som en gammal blodhund i en mixer hela morgonen så har mina morgonvanor lönat sig och jag har faktiskt hunnit bli så pass pigg att jag kan sätta fingrarna rätt på tangentbordet så pass för att börja blogga iaf :)
Efter en sedvanlig frukostmacka tillhandahållen av en hurt-flörtig macktjej, en stark kopp té (med socker i), och lite slöläsning av nyheterna så börjar jag känna mig som en människa igen.
Jag har haft en kul och jävligt trevlig helg, den avrundandes igår med eftermiddagsfika med en intressant vän. Det var skönt! Jag känner mig förnyad och inte fast i något gammalt jobbigt.. Men jag kommer alltid att tycka om henne väldigt mycket!
Och nu snabbt över till en metafor.
Livet är som en väg som ringlar sig, upp och ner över kullar och dalgångar, ibland är broarna trasiga så man måste laga dom för att komma över, ibland så måste man hoppa i och simma. När ens skor börjar bli för trasiga får man tillverka nya och när man blir hungrig är det dags att äta :D
Hur som helst, under resans gång så förändras man, beroende på vilka stigar man tar, vilka faror man möter, och vilka man träffar, så förändras man, hela tiden lite lite, eller mycket mycket. Då blir man ju en annorlunda människa när man kommer fram till slut. Men det är inte målet som är det viktigaste, snarare att man har det så trevligt som möjligt under resans gång!
Upp med humöret världen, vi har allt att vinna! :)
Så här trött var jag i morse =D
Vaknade precis från ett litet avbrott så här innan kvällen börjar..
Skönt, men nu är jag lite mosig. Ska brygga lite Peruansk té så och hoppas in i duschen blir det nog ändring på det. :)
Hoppas ni andra där ute i mörkret har det bra! Jag saknar er!
Ta hand om er allihopa!
Skönt, men nu är jag lite mosig. Ska brygga lite Peruansk té så och hoppas in i duschen blir det nog ändring på det. :)
Hoppas ni andra där ute i mörkret har det bra! Jag saknar er!
Ta hand om er allihopa!
Med ultravioletta bananbåtar, strandsatt på en stormig badkarskant
|
Etiketter:
tack,
tankar,
var inte rädd,
viktigt
Totalt irrelevant rubrik.
När öppnar pizzastället?? Någon som vet? Jag dör av fettbrist snart!
På en annan not, igen musikskriften, inte NOTskämtet.
Tack för att du svarade igår, det kändes bra att bara få prata lite och så, och som jag sa, även om det inte blir vi två så är det viktigt att du förstår att jag menar allvar när jag säger att det är faktiskt inte så att ingen kan förändras, eller att alla är som dom är, för alltid, ibland händer det saker i människors liv som gör att saker faktiskt förändras radikalt, till det bättre. Det är bra.
När öppnar pizzastället?? Någon som vet? Jag dör av fettbrist snart!
På en annan not, igen musikskriften, inte NOTskämtet.
Tack för att du svarade igår, det kändes bra att bara få prata lite och så, och som jag sa, även om det inte blir vi två så är det viktigt att du förstår att jag menar allvar när jag säger att det är faktiskt inte så att ingen kan förändras, eller att alla är som dom är, för alltid, ibland händer det saker i människors liv som gör att saker faktiskt förändras radikalt, till det bättre. Det är bra.
Underliga rubriker kan jag åtminstonde skriva.
Jaha, då var klockan strax 4.. Tiden kryper fram i snigelfart, jag dricker starkt jävla kaffe och funderar över om jag ska flytta till Portugal snart eller inte. Då måste jag ju lära mig portugisiska, men det lär inte vara så svårt, och det är ett jävligt sexigt språk, bra språngbräda om man vill vidare till Brasilien sen dessutom.
Ja, miljöombyte behöver jag, helt klart. Kommer ihåg nu varför jag avskyr stockholm så in i helvete. Människorna, mörkret, de inflyttade lantisarna som blir kaxiga ignoranta stockolmare fortare än man hinner säga "tjena kexet, står du här och smular"..
Det är en skitstad, ur ett internationellt perspektiv. Tacka vet jag Buenos Aires, Singapore och Havanna, det är ställen det, eller varför inte Hong Kong och Queenstown.
Folk här är så jävla falska. Det är svenskt att vara ytlig, ingen substans, ingen äkthet, bara trista gamla klyschor, räddsla för att vara sig själva (det lilla som finns kvar av era egna tankar och tolkningar av känslolivet som alla har inom sig).
Till alla er som bor här, hitflyttade eller infödda säger jag, välkommen till slakthuset, där själen blir billig köttfärs, felmärkt ligger ni ruttnande inne på livets misskötta ICA och önskar att just NI blir uppplockade av en levande, vibrerande människa som skall lyfta er ur eran tristess och förvandla er till en mustig köttfärssås, men när det väl händer, då bangar ni, för ni klarar inte av livet, känslorna, eller sanningen, eller kryddorna i livet om ni så vill, ni är redan så ruttna och äckliga, avtrubbade, fega, så ni blir bara slängda i papperskorgen förr eller senare iaf.
Nej, usch vad negativ jag låter. Det är ju inte sant allt det där, bara ett utbrott av cynism i min annars hoppfulla världsbild.
Och jag har faktiskt träffat en lantis en gång som var något annat, hon var fantastisk, fan varför lämnade jag henne...? Jo just det, jag klarade inte av resten av stockholm. Så här i efterhand känns det som ett jävligt dumt val..
Men Stockholm för fan, you got me begging you for mercy, fuck off!
Jaha, då var klockan strax 4.. Tiden kryper fram i snigelfart, jag dricker starkt jävla kaffe och funderar över om jag ska flytta till Portugal snart eller inte. Då måste jag ju lära mig portugisiska, men det lär inte vara så svårt, och det är ett jävligt sexigt språk, bra språngbräda om man vill vidare till Brasilien sen dessutom.
Ja, miljöombyte behöver jag, helt klart. Kommer ihåg nu varför jag avskyr stockholm så in i helvete. Människorna, mörkret, de inflyttade lantisarna som blir kaxiga ignoranta stockolmare fortare än man hinner säga "tjena kexet, står du här och smular"..
Det är en skitstad, ur ett internationellt perspektiv. Tacka vet jag Buenos Aires, Singapore och Havanna, det är ställen det, eller varför inte Hong Kong och Queenstown.
Folk här är så jävla falska. Det är svenskt att vara ytlig, ingen substans, ingen äkthet, bara trista gamla klyschor, räddsla för att vara sig själva (det lilla som finns kvar av era egna tankar och tolkningar av känslolivet som alla har inom sig).
Till alla er som bor här, hitflyttade eller infödda säger jag, välkommen till slakthuset, där själen blir billig köttfärs, felmärkt ligger ni ruttnande inne på livets misskötta ICA och önskar att just NI blir uppplockade av en levande, vibrerande människa som skall lyfta er ur eran tristess och förvandla er till en mustig köttfärssås, men när det väl händer, då bangar ni, för ni klarar inte av livet, känslorna, eller sanningen, eller kryddorna i livet om ni så vill, ni är redan så ruttna och äckliga, avtrubbade, fega, så ni blir bara slängda i papperskorgen förr eller senare iaf.
Nej, usch vad negativ jag låter. Det är ju inte sant allt det där, bara ett utbrott av cynism i min annars hoppfulla världsbild.
Och jag har faktiskt träffat en lantis en gång som var något annat, hon var fantastisk, fan varför lämnade jag henne...? Jo just det, jag klarade inte av resten av stockholm. Så här i efterhand känns det som ett jävligt dumt val..
Men Stockholm för fan, you got me begging you for mercy, fuck off!
Först såg jag det i City, nu på Expressens sajt. Alltså vafan, jag fattar att folk är intresserade, av det enda som kan få deras eller deras partners kukar att stå i givakt, men allvarligt som doping?
Dom påstår att det skulle vara för att Viagra ökar syreupptagningen i blodet, vilket kan leda till högre fysiskt kapacitet...
Dom påstår att det skulle vara för att Viagra ökar syreupptagningen i blodet, vilket kan leda till högre fysiskt kapacitet...
Men vem fan vill springa ett maratonlopp med värsta ståkuken?
Om folk nu börjar dopa sig med det kommer det ju bli lätt att se vem som tagit det iallafall! :D
Tänk er bara tyngdlyftarna, brottarna, ryggsimmarna, längdskidåkarna.. Alltså vem är det som ska ta den här dopingen igentligen, men det kanske funkar på tjejer, nån som vet?
Jag tycker det är dumt iaf! :D
Hej bloggen.
Vad töntigt det låter.. :D
Saknar att få och skicka små roliga snälla och ibland hysteriskt roliga eller söta sms.
Jag är väl inte en helt socialt inkompetent person, men innan jag träffade mitt ex så höll jag aldrig på med sånt trams, det var inte jag helt enkelt, och jag har fan inte lust att börja hålla på så med någon annan heller... Men med henne... Det hade varit trevligt. Dum idé att bryta kontakten, men vad skulle vi annars göra? Fan vi hade det så trevligt när vi var ute för nån vecka sen, och senare i hennes säng, det var så trevligt att käka frukost ihop, det var kul att ligga i min säng och rita. Allt det där, och jävligt mycket mer var helt fantastiskt trevligt.
Men nu blir det inget mer av det. Det som är mest störande, det är att jag vet att jag inte kommer att träffa någon som hon igen. För att det finns helt enkelt ingen som är som hon, förutom just hon.
Men jag kanske träffar någon annan, som är bra på sitt sätt.
Jippie.. =/
Fan vad jag inte ser fram emot det.
Vad töntigt det låter.. :D
Saknar att få och skicka små roliga snälla och ibland hysteriskt roliga eller söta sms.
Jag är väl inte en helt socialt inkompetent person, men innan jag träffade mitt ex så höll jag aldrig på med sånt trams, det var inte jag helt enkelt, och jag har fan inte lust att börja hålla på så med någon annan heller... Men med henne... Det hade varit trevligt. Dum idé att bryta kontakten, men vad skulle vi annars göra? Fan vi hade det så trevligt när vi var ute för nån vecka sen, och senare i hennes säng, det var så trevligt att käka frukost ihop, det var kul att ligga i min säng och rita. Allt det där, och jävligt mycket mer var helt fantastiskt trevligt.
Men nu blir det inget mer av det. Det som är mest störande, det är att jag vet att jag inte kommer att träffa någon som hon igen. För att det finns helt enkelt ingen som är som hon, förutom just hon.
Men jag kanske träffar någon annan, som är bra på sitt sätt.
Jippie.. =/
Fan vad jag inte ser fram emot det.
Klicka för större variant.
Igår gick jag och lade mig tidigt, läste i min utmärkta bok ett tag som är typ 900 sidor lång, vetifan vad jag ska göra när den tar slut.. Lite ångestladdat är det, det känns som vi har hängt ihop i nån vecka eller två, jag och boken. Det skulle kännas tomt utan den, och huvudkaraktären, som även om vi levt vitt skiljda liv, påminner mig ganska mycket om mig själv. Vi är båda obotliga romantiker med alldeles för mycket stolthet, och jobbigt bagage, våldsamma historier, och en stark vilja att göra rätt, hitta svar, bli bättre.
Mitt liv är ganska trist just nu. Men det ligger en känsla, väldigt svagt men ändå, och lurar vid horisonten, den där känslan som jag känner så väl igen. Att snart startar något nytt, spännande, och förunderligt kapitel i mitt liv. Fan vad jag hoppas att det inte är en tjej den här gången. Det ska jag se till att det inte är.
Nej jag tror det blir något annat, det kommer att starta med ett mindre miljöombyte, som i sin tur leder till inspiration, kreativitet, sen kommer möjligheterna, de kommer att dyka upp människor som är inne på samma spår, och sen kommer det att utvecklas till en helt ny episod.
Det har hänt förut, och det kommer hända igen. Det är så mitt liv har fungerat hittils.
.....
På en helt annan not (såna där jag inte kan läsa, inte sista delen i NOT-skämt), så är jag fortfarande ledsen över att det tog slut med den vackra och mystiska flickan som jag träffade för nästan ett år sedan nu. Fan, och hennes hårstrån är överallt i min lägenhet.
Idag i City så stod det om kärlek och föhållanden som vanligt, det är mycket sånt i tidningarna nu, varför det, jobbigt!!
Det var även en interjuv med Titiyo, som ju sjunger ruskigt bra, hon påstodd att hon var mycket mer energisk och kreativ som singel. Det stämmer nog tror jag, inte alls i alla fall, men i många.
Om jag hade fått välja, om jag och mitt nyblivna ex hade kunnat prata om saken som lugna medkännande människor, ist för dom där tre aporna; inte se, inte höra, inte prata, så hade jag föreslagit henne, att vi kunde vara singlar ihop, leva våra vanliga liv, ses när vi båda hade lust, ha underbart sex, skämta och ha kul, resa och göra musik, gå ut och dansa. Tillsammans, men inte hela tiden, typ, en vecka varje månad, eller något liknande. För jag tror inte nödvändigtvis att man ska vara tillsammans hela tiden, åtminstonde inte om man inte har barn, eller verkligen känner för det, och då typ flyttar ihop ute på landet eller nåt sånt. Men det var jag iaf aldrig intresserad av.
Varje kunde det inte ha blivit så...? Fan vilken misär när man inte får vara med någon som hela ens själ skriker efter. Hon klagar över att det är så himla jobbigt att vara tvungen att göra slut med mig flera gånger.. Ja du, jag skulle nog ha klippt helt på en gång, första gången. Och sen skulle vi aldrig ha setts mer, bara gett upp, struntat dig som att du inte var värd någonting alls, inte betydde ett skit. Vad skönt det hade varit.. Eller? Håller du inte med?
Jobbigt för dig att jag råkade tycka att det vi hade var värt mer än så. Jobbigt för dig att jag inte är en sån som bara låtsas tycka om andra på riktigt, jobbigt att jag har äkta känslor, har en vilja och förmåga att förändra mig, plocka fram mina bästa sidor, behålla dom, och kämpa för det jag tror på.
Nu slipper du det, jag trodde verkligen (och tror igentligen fortfarande) att vi skulle kunnat lösa det som var struligt, börja om. Ha det bra, göra varandra glada, starkare och mer intressanta, som två fria vackra människor, som med varandra som stöd gör världen både roligare och bättre, steg för steg.
Men fuck it, låt oss istället skita i allt sånt där. Det betyder inget längre. Inget sånt betyder någonting nu.
Mitt liv är ganska trist just nu. Men det ligger en känsla, väldigt svagt men ändå, och lurar vid horisonten, den där känslan som jag känner så väl igen. Att snart startar något nytt, spännande, och förunderligt kapitel i mitt liv. Fan vad jag hoppas att det inte är en tjej den här gången. Det ska jag se till att det inte är.
Nej jag tror det blir något annat, det kommer att starta med ett mindre miljöombyte, som i sin tur leder till inspiration, kreativitet, sen kommer möjligheterna, de kommer att dyka upp människor som är inne på samma spår, och sen kommer det att utvecklas till en helt ny episod.
Det har hänt förut, och det kommer hända igen. Det är så mitt liv har fungerat hittils.
.....
På en helt annan not (såna där jag inte kan läsa, inte sista delen i NOT-skämt), så är jag fortfarande ledsen över att det tog slut med den vackra och mystiska flickan som jag träffade för nästan ett år sedan nu. Fan, och hennes hårstrån är överallt i min lägenhet.
Idag i City så stod det om kärlek och föhållanden som vanligt, det är mycket sånt i tidningarna nu, varför det, jobbigt!!
Det var även en interjuv med Titiyo, som ju sjunger ruskigt bra, hon påstodd att hon var mycket mer energisk och kreativ som singel. Det stämmer nog tror jag, inte alls i alla fall, men i många.
Om jag hade fått välja, om jag och mitt nyblivna ex hade kunnat prata om saken som lugna medkännande människor, ist för dom där tre aporna; inte se, inte höra, inte prata, så hade jag föreslagit henne, att vi kunde vara singlar ihop, leva våra vanliga liv, ses när vi båda hade lust, ha underbart sex, skämta och ha kul, resa och göra musik, gå ut och dansa. Tillsammans, men inte hela tiden, typ, en vecka varje månad, eller något liknande. För jag tror inte nödvändigtvis att man ska vara tillsammans hela tiden, åtminstonde inte om man inte har barn, eller verkligen känner för det, och då typ flyttar ihop ute på landet eller nåt sånt. Men det var jag iaf aldrig intresserad av.
Varje kunde det inte ha blivit så...? Fan vilken misär när man inte får vara med någon som hela ens själ skriker efter. Hon klagar över att det är så himla jobbigt att vara tvungen att göra slut med mig flera gånger.. Ja du, jag skulle nog ha klippt helt på en gång, första gången. Och sen skulle vi aldrig ha setts mer, bara gett upp, struntat dig som att du inte var värd någonting alls, inte betydde ett skit. Vad skönt det hade varit.. Eller? Håller du inte med?
Jobbigt för dig att jag råkade tycka att det vi hade var värt mer än så. Jobbigt för dig att jag inte är en sån som bara låtsas tycka om andra på riktigt, jobbigt att jag har äkta känslor, har en vilja och förmåga att förändra mig, plocka fram mina bästa sidor, behålla dom, och kämpa för det jag tror på.
Nu slipper du det, jag trodde verkligen (och tror igentligen fortfarande) att vi skulle kunnat lösa det som var struligt, börja om. Ha det bra, göra varandra glada, starkare och mer intressanta, som två fria vackra människor, som med varandra som stöd gör världen både roligare och bättre, steg för steg.
Men fuck it, låt oss istället skita i allt sånt där. Det betyder inget längre. Inget sånt betyder någonting nu.
Har du mist ditt förstånd?
Det är en fråga som jag vet att den del folk ställer tyst för sig själva, när dom pratar med mig, och med andra. Jag själv ifrågasätter folks sinnesnärvaro ibland, speciellt när dom kläcker ur sig saker som är så långt borta från det man pratar om, eller om det sammanhanget man befinner sig i.
Att bli missförstådd är inte kul, att vara missförstådd (en något mer ihållande fas) är mycket värre. Det värsta är när man verkligen, verkligen menar väl, men blir tagen på ett helt annat sätt. Det finns ett ordspråk som lyder ungefär "Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner". Som i att när man försöker för mycket, att göra något bra, så går det oftast åt helvete.
Kan ligga något i det, dock är det mest en generell betraktelse från min sida, inget som jag tycker mig själv vara utsatt för, för min del så funkar bra intentioner oftast så som dom är tänkta. Eller så som känslan som ligger till grund för intentionerna är konstruerad i hjärtat.
För let's face it, om man tänker ut, att nu ska jag vara snäll, bara för att vinna något på det, få plus i kanten, eller guldstjärna och mjukglass, då är nog sannolikheten att ens så kallade "snällhet" slår helt fel, kanske mot en intet ont anande tredje part, eller mot en själv i förlängningen.
Annat är det med äkta saker (såna som det finns alldeles för få av), äkta känslobaserade intentioner, uppsåt med kärlek i ryggen så att säga, är oftast bra, även i det långa loppet, för även om du inte vinner något på det själv, iallafall kortsiktigt. Så är det något som jag tror funkar ungefär som ringar i vattnet, det vill säga, någon gång (i och med att man som person ofta rör sig och ändrar riktning) så kommer den där vågens skvallpande, eller någon annans våg som tidigare träffats av din våg, att korsa din väg igen, och då får du tillbaka den godhet du stod för, den där gången. Med det resonemanget kan det inte vara fel att, åtminstonde delvis, göra saker för egen vinning.
Förstod ni något av det där?
Om inte, fundera då på hur du förstår världen och människor runt om dig, det är lätt att förstå varandra om man hela tiden agerar så enkelt som möjligt, så ytligt som möjligt, och så känslokallt som möjligt. I landet där Logiken är kung, där varken skrattar eller gråter folk.
I landet där Hjärtat är kung, där vill jag bo, där meningen, känslan, inte orden, formar våra liv.
Blipbloppmallafjongpinkballalaablaaa ("jag älskar er" alla betyder det, för er som missförstod) :D
Det är en fråga som jag vet att den del folk ställer tyst för sig själva, när dom pratar med mig, och med andra. Jag själv ifrågasätter folks sinnesnärvaro ibland, speciellt när dom kläcker ur sig saker som är så långt borta från det man pratar om, eller om det sammanhanget man befinner sig i.
Att bli missförstådd är inte kul, att vara missförstådd (en något mer ihållande fas) är mycket värre. Det värsta är när man verkligen, verkligen menar väl, men blir tagen på ett helt annat sätt. Det finns ett ordspråk som lyder ungefär "Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner". Som i att när man försöker för mycket, att göra något bra, så går det oftast åt helvete.
Kan ligga något i det, dock är det mest en generell betraktelse från min sida, inget som jag tycker mig själv vara utsatt för, för min del så funkar bra intentioner oftast så som dom är tänkta. Eller så som känslan som ligger till grund för intentionerna är konstruerad i hjärtat.
För let's face it, om man tänker ut, att nu ska jag vara snäll, bara för att vinna något på det, få plus i kanten, eller guldstjärna och mjukglass, då är nog sannolikheten att ens så kallade "snällhet" slår helt fel, kanske mot en intet ont anande tredje part, eller mot en själv i förlängningen.
Annat är det med äkta saker (såna som det finns alldeles för få av), äkta känslobaserade intentioner, uppsåt med kärlek i ryggen så att säga, är oftast bra, även i det långa loppet, för även om du inte vinner något på det själv, iallafall kortsiktigt. Så är det något som jag tror funkar ungefär som ringar i vattnet, det vill säga, någon gång (i och med att man som person ofta rör sig och ändrar riktning) så kommer den där vågens skvallpande, eller någon annans våg som tidigare träffats av din våg, att korsa din väg igen, och då får du tillbaka den godhet du stod för, den där gången. Med det resonemanget kan det inte vara fel att, åtminstonde delvis, göra saker för egen vinning.
Förstod ni något av det där?
Om inte, fundera då på hur du förstår världen och människor runt om dig, det är lätt att förstå varandra om man hela tiden agerar så enkelt som möjligt, så ytligt som möjligt, och så känslokallt som möjligt. I landet där Logiken är kung, där varken skrattar eller gråter folk.
I landet där Hjärtat är kung, där vill jag bo, där meningen, känslan, inte orden, formar våra liv.
Blipbloppmallafjongpinkballalaablaaa ("jag älskar er" alla betyder det, för er som missförstod) :D
Vilken jävla dramatik. Och det var FAN inte jag som stod för den. Jag var inte ute efter att försöka manipulera dig, jag ville bara ha ett riktigt snack, UTAN EN MASSA DRAMA och höra om det inte fanns något litet frö av kärlek eller hopp kvar (OK, det var spontant och mitt i natten.. Jag har inte alltid världens tajming).
Men det är vad man får för att blotta sina känslor. Jag känner mig som världens mest missförstådda människa. Allt jag ville och förgäves försökte förmedla tolkades helt snett, det framstod tydligen som att jag 1, spelade martyr, 2, sökte medlidande!!!, 3, ville ha stöd för mina egna (sårade?) känslor, 4, ville såra en person som jag bara vill gott här i värdlen...
Ingen av de 4 sakerna var det jag tänkte på, kände, eller med allt rationellt och logiskt tänkade hade någonstans i bakhuvudet.
Jag tror faktiskt inte hon lyssnade på mig alls, eller inte snarare kanske, inte ville höra.
Fan vilken sur jävla soppa. Jag var inte ens inställd på dramatik, mitt enda fel som jag ser är att det kanske var för sent på natten. Men vafan liksom.
Den största poängen, som hon VÄGRAR se, är att jag faktiskt älskade henne. Faktiskt, och hon kanske aldrig har känt så själv, men shit alltså, den känslan fuckar upp ens jävla förmåga att släppa taget och bara "strunta i" en den person man är förälskad i, eller älskar. Den känslan ger en mod att gå igenom eld, att ge upp sig själv, för någon annans skull. INTE TVÄRTOM, dvs ge upp någon annan för ENS EGEN SKULL.
Hon fattade aldrig att det handlade om en känsla, en bra känsla som hon gav mig, och som jag vet att jag gav henne, åtminstonde nån gång, men den känslan var inget hon kände att hon ville ha mer från mig, eller fick tillräckligt, det dåliga övervägde det braiga.
Jag sökte inte ditt medlidande, jag sökte inte ditt känslomässiga stöd, jag sökte inte bekräftelse, jag sökte inte att såra dig.
Jag ville höra att det fanns lite lite lite hopp, om att jag någon dag kunde få, ge dig mitt medlidande, ge dig MITT känslomässiga stöd, ge dig bekräftelse, och aldrig någonsin, aldrig, aldrig, aldrig någonsin mer såra dig, någonsin.
Men du har gjort det jävligt klart vad som gäller.
Och JA, jag behöde höra det 5123 gånger, SORRY, men jag älskade dig. Det är inte rationellt, det är inte något jag tar LÄTT på, det är jävligt seriöst.
Det hade nog funkat att fortsätta som vi gjorde, det var igentligen det perfekta sättet att umgås på "vara ihop" eller vad man ska kalla det. Jag hade velat det, bara hon hade kunnat acceptera min kärlek och ge den en chans, på lång sikt. Jag var aldrig ute efter att gå tillbaka till det vi hade, något sorts sjukt ägande, svartsjukedrama, konstigt, destruktivt förhållande, fan det vill jag aldrig någonsin ha med NÅGON, inte ens min värsta fiende.
Jag ville ha det som vi hade det nu senast, det var alldeles utmärkt, plus lite lite lite ömhet, en gnutta kärlek. Men det fanns inte där, hos henne.
Visst jag ska vara hövlig, tystnad, hoppas jag, förolämpar ingen.
Jag är inte perfekt, men jag är ingen martyr, jag är en person som blev förälskad på riktigt, och jag hade haft tillräckligt med kärlek för dig för resten av evigheten, om du bara hade velat ha den.
Men det är vad man får för att blotta sina känslor. Jag känner mig som världens mest missförstådda människa. Allt jag ville och förgäves försökte förmedla tolkades helt snett, det framstod tydligen som att jag 1, spelade martyr, 2, sökte medlidande!!!, 3, ville ha stöd för mina egna (sårade?) känslor, 4, ville såra en person som jag bara vill gott här i värdlen...
Ingen av de 4 sakerna var det jag tänkte på, kände, eller med allt rationellt och logiskt tänkade hade någonstans i bakhuvudet.
Jag tror faktiskt inte hon lyssnade på mig alls, eller inte snarare kanske, inte ville höra.
Fan vilken sur jävla soppa. Jag var inte ens inställd på dramatik, mitt enda fel som jag ser är att det kanske var för sent på natten. Men vafan liksom.
Den största poängen, som hon VÄGRAR se, är att jag faktiskt älskade henne. Faktiskt, och hon kanske aldrig har känt så själv, men shit alltså, den känslan fuckar upp ens jävla förmåga att släppa taget och bara "strunta i" en den person man är förälskad i, eller älskar. Den känslan ger en mod att gå igenom eld, att ge upp sig själv, för någon annans skull. INTE TVÄRTOM, dvs ge upp någon annan för ENS EGEN SKULL.
Hon fattade aldrig att det handlade om en känsla, en bra känsla som hon gav mig, och som jag vet att jag gav henne, åtminstonde nån gång, men den känslan var inget hon kände att hon ville ha mer från mig, eller fick tillräckligt, det dåliga övervägde det braiga.
Jag sökte inte ditt medlidande, jag sökte inte ditt känslomässiga stöd, jag sökte inte bekräftelse, jag sökte inte att såra dig.
Jag ville höra att det fanns lite lite lite hopp, om att jag någon dag kunde få, ge dig mitt medlidande, ge dig MITT känslomässiga stöd, ge dig bekräftelse, och aldrig någonsin, aldrig, aldrig, aldrig någonsin mer såra dig, någonsin.
Men du har gjort det jävligt klart vad som gäller.
Och JA, jag behöde höra det 5123 gånger, SORRY, men jag älskade dig. Det är inte rationellt, det är inte något jag tar LÄTT på, det är jävligt seriöst.
Det hade nog funkat att fortsätta som vi gjorde, det var igentligen det perfekta sättet att umgås på "vara ihop" eller vad man ska kalla det. Jag hade velat det, bara hon hade kunnat acceptera min kärlek och ge den en chans, på lång sikt. Jag var aldrig ute efter att gå tillbaka till det vi hade, något sorts sjukt ägande, svartsjukedrama, konstigt, destruktivt förhållande, fan det vill jag aldrig någonsin ha med NÅGON, inte ens min värsta fiende.
Jag ville ha det som vi hade det nu senast, det var alldeles utmärkt, plus lite lite lite ömhet, en gnutta kärlek. Men det fanns inte där, hos henne.
Visst jag ska vara hövlig, tystnad, hoppas jag, förolämpar ingen.
Jag är inte perfekt, men jag är ingen martyr, jag är en person som blev förälskad på riktigt, och jag hade haft tillräckligt med kärlek för dig för resten av evigheten, om du bara hade velat ha den.
Svensk lag utomlands & allmänt skramel om förtryck
|
Etiketter:
artikel,
nyheter,
sjukt,
tragiskt,
var inte rädd
”Förbjud svenskasexköp utomlands”
V kräver förbud för svenskar att köpa sex utomlands. Förslaget får brett poitiskt stöd.
Denna omröstning har SVD.se på sin framsida idag.
Vidare i artikeln;
Även om jag håller med Lena Olsson om att prostitution inte borde finnas, att det skadar människor, så tycker jag det är virrigt att föreslå att våra lagar skall gälla även i andra länder.
För det första, skulle inte t.ex muslimska länders s.k "sharia-lagar" efterföljas även här i Sverige, eller varför inte de amerikanska lagarna som förbjuder samkönat äktenskap, eller oralsex, med samma typ av resonemang, det skulle ju vara helt sjukt.
För det andra, är prostitution verkligen något man kan få bort ur sammhället med hjälp av lagar? Finns det inte redan lagar här i Sverige som förbjuder prostitution? Hjälper det?
I viss mån kan jag tycka att prostituition, under vissa omständigheter verkar vara ett fritt val, eller en överenskommelse mellan två eller flera människor, jag behöver inte tycka att det är bra eller något som borde utföras, men i sådana fall som handikappade som får s.k "sexhjälp" eller "lyxfnask" som tjänar grova pengar samt enligt egen utsago trivs med det dom gör och är anställda av sig själva, d.v.s inte har någon chef eller hallick som tar deras pengar, så borde de få göra som dom vill. Och det borde också respekteras.
Problemet med all lagstiftning är att den ofta är alldeles för grovhuggen, vi ser inte människor som fria och kapabla till att göra egna val här i livet, så fort någon tycker olika oss själva så fördömmer vi dom och påpekar att de "inte tänkt igenom det tillräckligt" eller "inte förstår".
Så är det säkert i många fall, men är det inte väldigt viktigt att alla ska få ha sin egen livsstil, så länge de inte skadar någon annan?
Vad som dock är ännu viktigare, i det här fallet och i övrigt, är att framförallt barn, och utsatta fattiga människor inte ska bli utnyttjade runt om i världen, varken sexuellt, våldsamt eller själadödande.
När ska folk förstå att man inte kan leva i överflöd och lyx i det nuvarande systemet uan att vara en del av det hemska förtryck som pågår runt om i världen?
Sätt stopp för äckliga pedofiler och människosmugglare, sexturister som utnyttjar människor som är desperata, sätt stopp för fabrikörer som utnyttjar fattiga och hungriga barn, som piskar dom, utsätter dom för sexuella övergrepp, och tvingar dom att dag och natt tillverka linnen till H&M, eller sportskor till Nike. Sätt stopp för hycklande politiker, som inte KAN lösa problem med mer och mer lagstiftning och hårdare straff, som bara vill ha makt och förmåner. Dessa människor är en cancer på vår sammhällskropp, men precis som cancer i våra egna kroppar, så är det mycket lättare att bli av med den om vi slutar upp med gifter, om vi förändrar vår attityd till det bättre, om vi börjar respektera vår kropp, och alltså vår värld, planeten och våra medmänniskor, dess innvånare.
Nu ska jag inte sticka under stolen med att jag själv handlar på H&M ibland, har nikeskor, och har faktiskt till och med legat med någon för pengar. Inget av det är jag stolt över, inget av det skedde med onda avsikter, men inget av det skedde heller utav en god grundtanke, med respekt för andra människor, utan endast för egen vinning vid tillfället.
Jag förespråkar inte att alla ska gå runt och må dåligt över det som de har gjort i livet som inte har varit bra för andra, det som varit själviskt och högfärdigt, lögnaktigt och för egen vinning, med lite eller ingen tanke på andra.
Men jag förespråkar en klar och skinande framtid, där vi funderar över våra vardagliga val, vad vi pratar om, vad vi tycker, och hur vi påverkar saker runt omkring oss. Bara genom att öppna ögonen för hur verkligheten ser ut för dem runt omkring oss, inte bara oss själva, kan vi komma fram till vad som är det bästa sättet att agera i vilken given situation som helst.
Så, då var det sagt.
V kräver förbud för svenskar att köpa sex utomlands. Förslaget får brett poitiskt stöd.
Är det rätt att svensk lag kan gälla när du är utomlands?
JA - NEJ ?
Denna omröstning har SVD.se på sin framsida idag.
Vidare i artikeln;
Många svenska män åker till Thailand eller tar färjan till Lettland för att köpa
sex. Det är lika oacceptabelt som att köpa sex här hemma, säger Lena Olsson.
Sexhandeln är en verksamhet där många far väldigt illa, konstaterar hon.
- Vi moderna länder måste sätta ned fötterna.
Även om jag håller med Lena Olsson om att prostitution inte borde finnas, att det skadar människor, så tycker jag det är virrigt att föreslå att våra lagar skall gälla även i andra länder.
För det första, skulle inte t.ex muslimska länders s.k "sharia-lagar" efterföljas även här i Sverige, eller varför inte de amerikanska lagarna som förbjuder samkönat äktenskap, eller oralsex, med samma typ av resonemang, det skulle ju vara helt sjukt.
För det andra, är prostitution verkligen något man kan få bort ur sammhället med hjälp av lagar? Finns det inte redan lagar här i Sverige som förbjuder prostitution? Hjälper det?
I viss mån kan jag tycka att prostituition, under vissa omständigheter verkar vara ett fritt val, eller en överenskommelse mellan två eller flera människor, jag behöver inte tycka att det är bra eller något som borde utföras, men i sådana fall som handikappade som får s.k "sexhjälp" eller "lyxfnask" som tjänar grova pengar samt enligt egen utsago trivs med det dom gör och är anställda av sig själva, d.v.s inte har någon chef eller hallick som tar deras pengar, så borde de få göra som dom vill. Och det borde också respekteras.
Problemet med all lagstiftning är att den ofta är alldeles för grovhuggen, vi ser inte människor som fria och kapabla till att göra egna val här i livet, så fort någon tycker olika oss själva så fördömmer vi dom och påpekar att de "inte tänkt igenom det tillräckligt" eller "inte förstår".
Så är det säkert i många fall, men är det inte väldigt viktigt att alla ska få ha sin egen livsstil, så länge de inte skadar någon annan?
Vad som dock är ännu viktigare, i det här fallet och i övrigt, är att framförallt barn, och utsatta fattiga människor inte ska bli utnyttjade runt om i världen, varken sexuellt, våldsamt eller själadödande.
När ska folk förstå att man inte kan leva i överflöd och lyx i det nuvarande systemet uan att vara en del av det hemska förtryck som pågår runt om i världen?
Sätt stopp för äckliga pedofiler och människosmugglare, sexturister som utnyttjar människor som är desperata, sätt stopp för fabrikörer som utnyttjar fattiga och hungriga barn, som piskar dom, utsätter dom för sexuella övergrepp, och tvingar dom att dag och natt tillverka linnen till H&M, eller sportskor till Nike. Sätt stopp för hycklande politiker, som inte KAN lösa problem med mer och mer lagstiftning och hårdare straff, som bara vill ha makt och förmåner. Dessa människor är en cancer på vår sammhällskropp, men precis som cancer i våra egna kroppar, så är det mycket lättare att bli av med den om vi slutar upp med gifter, om vi förändrar vår attityd till det bättre, om vi börjar respektera vår kropp, och alltså vår värld, planeten och våra medmänniskor, dess innvånare.
Nu ska jag inte sticka under stolen med att jag själv handlar på H&M ibland, har nikeskor, och har faktiskt till och med legat med någon för pengar. Inget av det är jag stolt över, inget av det skedde med onda avsikter, men inget av det skedde heller utav en god grundtanke, med respekt för andra människor, utan endast för egen vinning vid tillfället.
Jag förespråkar inte att alla ska gå runt och må dåligt över det som de har gjort i livet som inte har varit bra för andra, det som varit själviskt och högfärdigt, lögnaktigt och för egen vinning, med lite eller ingen tanke på andra.
Men jag förespråkar en klar och skinande framtid, där vi funderar över våra vardagliga val, vad vi pratar om, vad vi tycker, och hur vi påverkar saker runt omkring oss. Bara genom att öppna ögonen för hur verkligheten ser ut för dem runt omkring oss, inte bara oss själva, kan vi komma fram till vad som är det bästa sättet att agera i vilken given situation som helst.
Så, då var det sagt.
Hade precis skrivit en lång jävla artikel, välformulerad och seriös på skitsajten newsmill.se.
Precis när jag trycker på skicka så fuckar hela skiten upp sig och min artikel "försvinner" ut i cyberrymden.
Vilket jävla spektakel, nu när man för en gångs skull tagit sig i kragen och skrivit något helt seriöst, ett inlägg i den offentliga debatten. Så var det tvunget att bara FÖRSVINNA! Inte ett spår efter min text, och jag orkar faaaan inte skriva om den.
Det handlade iaf om ett svar till en artikel där som handlar om att företagen förlorar pengar på att folk ska hämta sina barn på dagis, och därför går tidigare från jobbet.
Stackars företagen, stackars mig.
Jävla newsmill!!
Precis när jag trycker på skicka så fuckar hela skiten upp sig och min artikel "försvinner" ut i cyberrymden.
Vilket jävla spektakel, nu när man för en gångs skull tagit sig i kragen och skrivit något helt seriöst, ett inlägg i den offentliga debatten. Så var det tvunget att bara FÖRSVINNA! Inte ett spår efter min text, och jag orkar faaaan inte skriva om den.
Det handlade iaf om ett svar till en artikel där som handlar om att företagen förlorar pengar på att folk ska hämta sina barn på dagis, och därför går tidigare från jobbet.
Stackars företagen, stackars mig.
Jävla newsmill!!
För det känns rätt idag :P
Ville bara visa er en snel hest. Fast jag vet inte, den kanske är elak. Men liten är den iaf.
Ville bara visa er en snel hest. Fast jag vet inte, den kanske är elak. Men liten är den iaf.
Obs, pojken på bilden har inget med mig att göra, han är bara hästens kompis.
Funderade precis på att publicera en artikel som jag skrivit, som kommentar till en grej på DN.se.
Men nu har jag ångrat mig, det kändes inte bra alls. Jag började fundera på en person som hade med det här att göra och det kändes absolut inte rättvist. Jag kan inte dömma en annan människa så. Det hon gjorde, eller frågan hon ställde är helt sjuk, helt rubbad. Men vissa människor tänker på ett annorlunda sätt, och när allt kommer omrking så menar hon inget illa, det är jag säker på.
Hon bryr sig bara, som så många andra, bryr sig om dom hon älskar och hon vet inte hur hon skall göra, hantera den här världen som faktiskt kan vara så svår för så många. Sverige är ett av dom landen som har högst självmordsfrekvens i världen, fast vi har det "så bra".
Glöm inte det ni där ute, alla tycker inte att det är jättelätt att leva hela tiden, vissa kämpar med frågor som andra tycker är helt självklara.
Våga visa mer känsla för människorna runt omkring, även om du tycker dom verkar dumma, inte fattar, eller resonerar helt annorlunda. Det är bara räddsla. Var inte rädd.
Men nu har jag ångrat mig, det kändes inte bra alls. Jag började fundera på en person som hade med det här att göra och det kändes absolut inte rättvist. Jag kan inte dömma en annan människa så. Det hon gjorde, eller frågan hon ställde är helt sjuk, helt rubbad. Men vissa människor tänker på ett annorlunda sätt, och när allt kommer omrking så menar hon inget illa, det är jag säker på.
Hon bryr sig bara, som så många andra, bryr sig om dom hon älskar och hon vet inte hur hon skall göra, hantera den här världen som faktiskt kan vara så svår för så många. Sverige är ett av dom landen som har högst självmordsfrekvens i världen, fast vi har det "så bra".
Glöm inte det ni där ute, alla tycker inte att det är jättelätt att leva hela tiden, vissa kämpar med frågor som andra tycker är helt självklara.
Våga visa mer känsla för människorna runt omkring, även om du tycker dom verkar dumma, inte fattar, eller resonerar helt annorlunda. Det är bara räddsla. Var inte rädd.
No Doubt, som släppte en av 90-talets bästa skivor; Tragic Kingdom, skall återförenas för en världsturné.Vem vet hur dom kommer att låta? Men vad spelar det för roll, Gwen Stefani är ju med. Det räcker långt och hårt.
See you där!
Beepeeepeeepeeeebeeeep, klockan är 12.
Här kommer en sjuk nyhetsuppdatering.
Här kommer en sjuk nyhetsuppdatering.
En man i Indien dog efter att ha deltagit i ett evemang på Nokia-Siemens kontor i en förort till New Delhi.
Det blir vanligare att utländska företag i Indien försöker påverka sina arbetares kulturella vanor, där till hör att man byter namn på allt från fotbollslag till att lära dem amerikanska dialekter, och introducerar nya slangord i deras vokabulär.
Anledningen till detta är nog, enligt min mening, att man vill försöka homogenisera sin företagsimage, och "amerikanisera" sina anställda för att de ska representera företaget på "rätt" sätt.
För att följa i denna anda hade Nokia-Siemens kontoret i den lilla förorten Gurgaon utanför New Delhi, annordnat en Pajätnings-tävling, ett typiskt västerländskt upptåg som går ut på att proppa mat i munnen, tugga och svälja så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Mycket lustigt.
Anledningen till detta är nog, enligt min mening, att man vill försöka homogenisera sin företagsimage, och "amerikanisera" sina anställda för att de ska representera företaget på "rätt" sätt.
För att följa i denna anda hade Nokia-Siemens kontoret i den lilla förorten Gurgaon utanför New Delhi, annordnat en Pajätnings-tävling, ett typiskt västerländskt upptåg som går ut på att proppa mat i munnen, tugga och svälja så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Mycket lustigt.
Tyvärr var Saurab Sabharwal inte så van vid denna typ av "lustiga upptåg" och polisen undersöker nu hans dödsfall.
Den 22-åriga Saurab Sabharwal började kvävas på den tjocka amerikanska pajen och sprang till toaletten, ingen av de andra anställda följde efter honom, men när han inte kom tillbaka började de leta, inte långt därefter fann man honom liggandes på toaletten, död, kvävd av den amerikanska livstilen av överkonsumption.
Den 22-åriga Saurab Sabharwal började kvävas på den tjocka amerikanska pajen och sprang till toaletten, ingen av de andra anställda följde efter honom, men när han inte kom tillbaka började de leta, inte långt därefter fann man honom liggandes på toaletten, död, kvävd av den amerikanska livstilen av överkonsumption.
Nu undrar hans far varför det inte fanns någon medicinsk personal på plats, Indiska doktorer ställer nu frågan, varför man överhuvudtaget annordnade en sån här tävling.
Meningen med tävlingen skall ha varit att man vill främja tävlingsinstinkten mellan de anställda, i en kultur som tradionellt fostrar sammarbete.
Denna läxa om amerikansk kultur var med största sannorlikhet inte den som cheferna ville lära ut, men den är fortfarande talande tycker jag.
"Ät din gris, ät"
Jag vet att jag har haft ett par fina längskidor, vart är dom nuu, jag bara undrar, vart är dom nuuuuuuu?
Alltså jag blev sjukt sugen på längdskidor. Det är ju hur nice som helst att pulsa fram eller glida beronde på snötäthet och mängd etc.
Med rätt kläder, varm och skön, långkallingar, ylletröja, varma vantar, en skön stor mössa och varm mjuk halsduk. Fina pjäxor, en stav i varje näve, på ryggen en säck, i den termos med varm chocklad, och en extra med té. Inlindat i folie, eller plast mackor med ost och ägg, kanske gurka..
Kanske jag träffar en lurvig nalle som vill vara min vän.
Alltså jag blev sjukt sugen på längdskidor. Det är ju hur nice som helst att pulsa fram eller glida beronde på snötäthet och mängd etc.
Med rätt kläder, varm och skön, långkallingar, ylletröja, varma vantar, en skön stor mössa och varm mjuk halsduk. Fina pjäxor, en stav i varje näve, på ryggen en säck, i den termos med varm chocklad, och en extra med té. Inlindat i folie, eller plast mackor med ost och ägg, kanske gurka..
Kanske jag träffar en lurvig nalle som vill vara min vän.
Ut i den tysta skogen, dämpad tjock av snö, jag irrar,
där på en gren koltrasten sitter uppburrad och stirrar,
där på en gren koltrasten sitter uppburrad och stirrar,
Vad glor du på, spottar jag irriterat, jag fräser som en arg gubbe.
Bindningen har gått sönder. Jag måste laga, sätter mig på en stubbe.
Tänker att nu är det dags för proviant, tar fram min säck, för att duka upp ett mål.
Men nä..
Den var tom, i botten bara ett stort hål.
Ingen måltid blir det nu,
förrens jag kommer hem, kanske klockan sju..
Jag läste en intressant artikel i City idag.
Två olika synsätt på evig kärlek;
http://stockholm.city.se/nyheter/2008/11/24/_Man_ska_braka_och_skratta_/
"Sen har det inte mycket med tro att göra, det är en feeling, känsla, kärlek och kamp."
http://stockholm.city.se/nyheter/2008/11/24/Katrin___rdquo_Inte_fel_att_ha_sex_med_andra_rdquo_/
"Jag och Alex bråkade aldrig, men man är inte lycklig när det bara blir slentrian."
Jag tycker båda har sina poänger, men fan jag tror på kärleken, kanske inte helt och hållet i den traditionella bemärkelsen, men faaaan ändå! Det är ju inte fel, när det är bra!
Två olika synsätt på evig kärlek;
http://stockholm.city.se/nyheter/2008/11/24/_Man_ska_braka_och_skratta_/
"Sen har det inte mycket med tro att göra, det är en feeling, känsla, kärlek och kamp."
http://stockholm.city.se/nyheter/2008/11/24/Katrin___rdquo_Inte_fel_att_ha_sex_med_andra_rdquo_/
"Jag och Alex bråkade aldrig, men man är inte lycklig när det bara blir slentrian."
Jag tycker båda har sina poänger, men fan jag tror på kärleken, kanske inte helt och hållet i den traditionella bemärkelsen, men faaaan ändå! Det är ju inte fel, när det är bra!
Du behöver inte tala om det för mig. Jag SER det snöar.
Ja vilket yrväder vi har. Det var länge sedan för min del, känns ovant lite spännande. Och mycket kallt.
Igår var jag tvungen att skriva en liten dikt, den var fånig och betydde nog inget för den som fick den. Vilket magplask. I snöslask.
Men jag kände ju något.
Hur fasiken kommer det sig att det är så här när vi alla är ungefär så här som vi är?
Håll käften hela världen!
Ja vilket yrväder vi har. Det var länge sedan för min del, känns ovant lite spännande. Och mycket kallt.
Igår var jag tvungen att skriva en liten dikt, den var fånig och betydde nog inget för den som fick den. Vilket magplask. I snöslask.
Men jag kände ju något.
Hur fasiken kommer det sig att det är så här när vi alla är ungefär så här som vi är?
Håll käften hela världen!
Inga kommentarer :P
Nu har jag precis kommit in i värmen, efter ett tappert och hjältemodigt äwentyr ute i den hårda förnekande oförstående kylan och snöklädda blåsten.
Mitt uppdrag?
Att handla bröd, juice, och ... Ost.
Ja, men tuff som man är så gick jag segrande från ännu en strapats av omänskliga mått, iklädd endast vit-grön randig ziphoodie och sjömanstofflor (yeah thats right, bottomless!) så trotsade jag moder jords ursinniga kallfront och himlens ursinniga bombardemang av sentimentalt unika flingor av modell XXL, för att införskaffa föda, för att stilla, den bitande slitande ihåliga hungern, en längtan och livsnödvändighet ur vilken min övertygelse och kämparglöd för dagen härstammar..
Ja inte för att blåsa min egen trumpet, men fan vilken achivement of the year. Jag är hård.
På en HELT annan sida av stan.
Yngve plockar sakta upp sin trombon ur den malätna gamla kartongen som nu stått och samlat ansenliga mängder damm på Sibyllas vind.
och så var det med det.
Som sagt (i rubriken) kommentera mera!
För att avrunda detta kalas, kavalkad av ordsprut, lämnar jag er här med något som säger "mer än tusen ord". En bingotant på tjack.
Nej, men en rolig bild blev det istället, så svårt att hitta bingotanter vid den här tiden på dygnet..
Mitt uppdrag?
Att handla bröd, juice, och ... Ost.
Ja, men tuff som man är så gick jag segrande från ännu en strapats av omänskliga mått, iklädd endast vit-grön randig ziphoodie och sjömanstofflor (yeah thats right, bottomless!) så trotsade jag moder jords ursinniga kallfront och himlens ursinniga bombardemang av sentimentalt unika flingor av modell XXL, för att införskaffa föda, för att stilla, den bitande slitande ihåliga hungern, en längtan och livsnödvändighet ur vilken min övertygelse och kämparglöd för dagen härstammar..
Ja inte för att blåsa min egen trumpet, men fan vilken achivement of the year. Jag är hård.
På en HELT annan sida av stan.
Yngve plockar sakta upp sin trombon ur den malätna gamla kartongen som nu stått och samlat ansenliga mängder damm på Sibyllas vind.
och så var det med det.
Som sagt (i rubriken) kommentera mera!
För att avrunda detta kalas, kavalkad av ordsprut, lämnar jag er här med något som säger "mer än tusen ord". En bingotant på tjack.
Nej, men en rolig bild blev det istället, så svårt att hitta bingotanter vid den här tiden på dygnet..
Det vore ju rätt fränt med tidsresor, visst?
Tänk er att kunna åka på historielektion till Egypten, vid tiden då pyramiderna byggdes.
Det finns en del spännande fysiska teorier som tillåter tidresande i olika former, i vissa så går man så långt som att påstå att alla existerar på potentiellt olika tidslinjer, lite som grenar på ett träd, och varje beslut man tar, leder till en ny gren, en ny möjlig framtid.
Häftigt då, om man kunde se in i framtiden, och veta precis vilket beslut man ska ta, för ibland kan det ju vara riktigt svårt.
Som just nu till exempel, jag undrar om jag ska gå ut denna lördagskväll och göra något kul, eller bara stanna hemma, båda alternativen har olika för- och nackdelar, och skulle kunna leda till helt olika framtider. Jag menar, om jag gick ut och halkade på trappan, ramlade och slog upp huvudet och förblödde i snön så skulle det göra min framtid ganska kort, eller jag kanske skulle bli kidnappad på stan av galna kvinnor i mörka juveltjyvsdräkter, det kanske vore något.
Jag skulle kunna ligga hemma och somna på soffan, drömma något oväntat och vakna med en idé som förändrade hela världen, eller få besök av en granne och upptäcka att jag har en själsfrände precis i lägenheten mitt emot, eller under mig.
Det finns även som som säger att man inte kan veta hur ens framtid skulle kunna se ut, därför att den är i en ständig process av förändring, och att det som är "tricket" är att aktivt fokusera på hur man vill att ens framtid ska se ut, för att på det sättet påverka sin värld, och styra den den riktning man vill, jag antar att man kan likna det vid att önska sig något riktigt mycket.
Om jag gick ut ikväll skulle jag kunna, träffa ett gäng med roliga brasilianare, eller kanadensare, bli meddragen på en galen finlandsfärja, där det firas att årets tandläkare har lagat 512 hål och en halv käke, bli uppraggad av pratsamma tyska bögar som äter alldeles för många rosa piller och som trodde att det var en läderhosenkonferans dom hade kommit till, sen bli bjuden på alltför mycket alkohol av två desperat kåta damer i 42års åldern som stryker med hela handen hårt över mitt skrev under bordet från varsitt håll, hamna i slagsmål med en dryg typ utklädd till gorilla som i sin tur trodde att det var den internationella chiquitabananskonferansen han kommit till, halka på en snus slängd eller kvarglömd där av en vacker mystiskt kvinna som hela tiden slinker ut och in ur min perferi, men aldrig riktigt hamnar i mitt fulla blickfång, och slå i pannan hårt på en rostig bullenspilsnerkorvburk så det börjar blöda ymmigt bara för att bli omplåstrad av en fulsnygg och ledsen sjuksköterska som går på tjack och inte gör en hemlighet av att hon gillar män med en fallenhet för tango, och i hemlighet önskar att hon igentligen vore en man så att hon själv kunde svinga små nätta flickor med stora byster över mörklagda dansgolv, höljda i dimmad belysning, med en rökig atmosfär, omgivna av mörkröda sametstyger på väggarna, och ett klientel som mest påminner om den man kan finna en varm svettig och skramlig natt på en av de lite lyxigare och djuprotat porriga barerna som kanske kantar stranden copacobana i den fantastiska staden Rio De Janeiro.
Men så blir det nog inte.. Jag stannar nog här på soffan ikväll. Jag är inte upplagd för ett sånt äventyr just ikväll. I min ålder måste man vara noga med att inte vara med om för mycket äventyr på för kort tid, man måste vänta lite imellan. Andas ut.
Eller, nej.. Glöm det, jag bara ljuger. Kör hårt på äventyren, gör inte som jag, släng inte bort era liv på att ligga och dra er på sofflocket en sån här lördag, gå ut, omfamna världen, gör stan osäker, och efter all fyllan och villan, be till jultomten att du har en fantastisk person att komma hem eller tillbaka till, som älskar dig, och vill krama om dig och bara få dig att känna dig trygg, säker, omtyckt och välmående..
För det, mina vänner, är vad livet handlar om!
Ja just, jag hade något att skriva om instant noodles också, men jag glömde helt bort det!
Nu ska jag ta en cigg, som den helt hemliga, fascinerande och smått motbjudande personen som ligger bakom osexigt.blogspot.com brukar säga.
Sayonara!
Tänk er att kunna åka på historielektion till Egypten, vid tiden då pyramiderna byggdes.
Det finns en del spännande fysiska teorier som tillåter tidresande i olika former, i vissa så går man så långt som att påstå att alla existerar på potentiellt olika tidslinjer, lite som grenar på ett träd, och varje beslut man tar, leder till en ny gren, en ny möjlig framtid.
Häftigt då, om man kunde se in i framtiden, och veta precis vilket beslut man ska ta, för ibland kan det ju vara riktigt svårt.
Som just nu till exempel, jag undrar om jag ska gå ut denna lördagskväll och göra något kul, eller bara stanna hemma, båda alternativen har olika för- och nackdelar, och skulle kunna leda till helt olika framtider. Jag menar, om jag gick ut och halkade på trappan, ramlade och slog upp huvudet och förblödde i snön så skulle det göra min framtid ganska kort, eller jag kanske skulle bli kidnappad på stan av galna kvinnor i mörka juveltjyvsdräkter, det kanske vore något.
Jag skulle kunna ligga hemma och somna på soffan, drömma något oväntat och vakna med en idé som förändrade hela världen, eller få besök av en granne och upptäcka att jag har en själsfrände precis i lägenheten mitt emot, eller under mig.
Det finns även som som säger att man inte kan veta hur ens framtid skulle kunna se ut, därför att den är i en ständig process av förändring, och att det som är "tricket" är att aktivt fokusera på hur man vill att ens framtid ska se ut, för att på det sättet påverka sin värld, och styra den den riktning man vill, jag antar att man kan likna det vid att önska sig något riktigt mycket.
Om jag gick ut ikväll skulle jag kunna, träffa ett gäng med roliga brasilianare, eller kanadensare, bli meddragen på en galen finlandsfärja, där det firas att årets tandläkare har lagat 512 hål och en halv käke, bli uppraggad av pratsamma tyska bögar som äter alldeles för många rosa piller och som trodde att det var en läderhosenkonferans dom hade kommit till, sen bli bjuden på alltför mycket alkohol av två desperat kåta damer i 42års åldern som stryker med hela handen hårt över mitt skrev under bordet från varsitt håll, hamna i slagsmål med en dryg typ utklädd till gorilla som i sin tur trodde att det var den internationella chiquitabananskonferansen han kommit till, halka på en snus slängd eller kvarglömd där av en vacker mystiskt kvinna som hela tiden slinker ut och in ur min perferi, men aldrig riktigt hamnar i mitt fulla blickfång, och slå i pannan hårt på en rostig bullenspilsnerkorvburk så det börjar blöda ymmigt bara för att bli omplåstrad av en fulsnygg och ledsen sjuksköterska som går på tjack och inte gör en hemlighet av att hon gillar män med en fallenhet för tango, och i hemlighet önskar att hon igentligen vore en man så att hon själv kunde svinga små nätta flickor med stora byster över mörklagda dansgolv, höljda i dimmad belysning, med en rökig atmosfär, omgivna av mörkröda sametstyger på väggarna, och ett klientel som mest påminner om den man kan finna en varm svettig och skramlig natt på en av de lite lyxigare och djuprotat porriga barerna som kanske kantar stranden copacobana i den fantastiska staden Rio De Janeiro.
Men så blir det nog inte.. Jag stannar nog här på soffan ikväll. Jag är inte upplagd för ett sånt äventyr just ikväll. I min ålder måste man vara noga med att inte vara med om för mycket äventyr på för kort tid, man måste vänta lite imellan. Andas ut.
Eller, nej.. Glöm det, jag bara ljuger. Kör hårt på äventyren, gör inte som jag, släng inte bort era liv på att ligga och dra er på sofflocket en sån här lördag, gå ut, omfamna världen, gör stan osäker, och efter all fyllan och villan, be till jultomten att du har en fantastisk person att komma hem eller tillbaka till, som älskar dig, och vill krama om dig och bara få dig att känna dig trygg, säker, omtyckt och välmående..
För det, mina vänner, är vad livet handlar om!
Ja just, jag hade något att skriva om instant noodles också, men jag glömde helt bort det!
Nu ska jag ta en cigg, som den helt hemliga, fascinerande och smått motbjudande personen som ligger bakom osexigt.blogspot.com brukar säga.
Sayonara!
Tagen från Cracked.com
Hej alla morgonpigga, senanlända, efterblivna och förutsägbara!
NU är det faktiskt morgon, så upp och hoppa med er. Jag vet att ni vill :D
Det är återigen en klar morgon, kall, men vacker, halvmånen syns fortfarande och ett ljusrosa skimmer sprider sig längs horisonten, luften är krispig som en vacker vän beskrev det igår.
På tal om min vackra vän så hade vi en trevlig och givande konversation igår, det blev lite känslomässigt också, vilket jag tror var väldigt bra, för oss båda!
Efter våran improviserade ölkväll så gick jag hem till henne, och vi hade en lite annorlunda men jävligt het natt tillsammans, imorse smög jag iväg tidigt och lämnade henne lätt snarkande naken i sängen.. Jag hade velat stanna och hålla om henne tills det ljusnade, vi kommer nog inte att ha så många såna nätter tillsammans igen. Hon är nog sugen på något annat misstänker jag.
Så jag har påbörjat ytterligare en fet-bra dag, känner mig ganska lugn och fin just nu, vi får se hur det känns efter lunch :) Jag har redan hunnit med att författa två skämt under bussresan till jobbet, det är inte illa. Tyvärr är det roliga i dom helt beroende av mitt eget namn, och därför kan jag inte avslöja dom här, men jag vet att ni vill.. :D
Jag saknar min vackra vän redan, hon skall åka bort.
Jag vet att hon suktar efter en annan man, det suger.. !
Ha det nu jävligt bra, och drick inte för mycket nagelborttagare.
NU är det faktiskt morgon, så upp och hoppa med er. Jag vet att ni vill :D
Det är återigen en klar morgon, kall, men vacker, halvmånen syns fortfarande och ett ljusrosa skimmer sprider sig längs horisonten, luften är krispig som en vacker vän beskrev det igår.
På tal om min vackra vän så hade vi en trevlig och givande konversation igår, det blev lite känslomässigt också, vilket jag tror var väldigt bra, för oss båda!
Efter våran improviserade ölkväll så gick jag hem till henne, och vi hade en lite annorlunda men jävligt het natt tillsammans, imorse smög jag iväg tidigt och lämnade henne lätt snarkande naken i sängen.. Jag hade velat stanna och hålla om henne tills det ljusnade, vi kommer nog inte att ha så många såna nätter tillsammans igen. Hon är nog sugen på något annat misstänker jag.
Så jag har påbörjat ytterligare en fet-bra dag, känner mig ganska lugn och fin just nu, vi får se hur det känns efter lunch :) Jag har redan hunnit med att författa två skämt under bussresan till jobbet, det är inte illa. Tyvärr är det roliga i dom helt beroende av mitt eget namn, och därför kan jag inte avslöja dom här, men jag vet att ni vill.. :D
Jag saknar min vackra vän redan, hon skall åka bort.
Jag vet att hon suktar efter en annan man, det suger.. !
Ha det nu jävligt bra, och drick inte för mycket nagelborttagare.
Ett autentiskt vampyrdödar-kit från 1800-talet har sålts på auktion för hela $15,000!
Kittet innehåller pålar, speglar, en pistol med silverkulor, krucifix, en bibel, heligt vatten, ljus och vitlök!
Kittet innehåller pålar, speglar, en pistol med silverkulor, krucifix, en bibel, heligt vatten, ljus och vitlök!
Hurvida det verkligen är autentiskt kan man ju fråga sig, men det kan vara en bra present till någon som känner sig sugen på att jaga bankirer, eh, jag menar vampyrer.
Kanske något för alla er som kör bil hem från festen men ändå vill dricka den kanske äckligaste drycken som finns?
Snart på ett systembolag nära dig!
Hej alla intet ont anande läsare!
Nu är bloggen slutligen registrerad och klarklickad, så när som på en bra mörk design, men det kommer snart!
Nu tror ni såklart att den här bloggen handlar om saker som händer på natten. Nej, Fel.
Satt länge och funderade på vad namnet slutgiltigen skulle bli, funderade på allt från "Fulla muggar" till "Brasklappen", "Skramlet" var också på tapeten. Nu blev det som ni säkert redan har listat ut, Skymning till Gryning, lite cheesy kanske.. Och vart kom det ifrån?
Det finns ju en jävligt cool referens till en bra R. Roudrigez film, om ni kommer ihåg, en massa hungriga vampyrer som lurar intet ont anande resenärer till sin brutala strippklubb
(TittyTwister) mitt ute i mexikos öde-ökenlandskap, när dom väl kommer dit så förvandlas alla de snygga stripporna och de hårda bartendrarna till boldtörstiga monster. Clooney och Tarantino spelar två av huvudrollerna och den läckra Salma Hayeck spelar en halvnäck vampyrslyna.
Den här bloggen kanske inte kommer att bli riktigt lika cool som filmen den tagit sitt namn i från, och den kommer nog inte att innehålla riktigt lika mycket naket, blod, krucifix, eller Tarantino. Men, visst fan kommer det finnas kul grejer här med, tanken är att er ödmjuke skribent skall få ventilera sina egna åsikter om saker som pågår, runt i Hufudstaden eller i världen, men helst inte i småland, eller norrland, det verkar så tråkigt där, plus att dom tydligen har börjat med någon slags mördarkorv i norrland, mycket osexigt!
Så tills nästa uppdatering, må den ske inom kort, ha det fett bra, drick mycket té, whisky, eller vatten. Ät ingen mördarkorv!
Nu är bloggen slutligen registrerad och klarklickad, så när som på en bra mörk design, men det kommer snart!
Nu tror ni såklart att den här bloggen handlar om saker som händer på natten. Nej, Fel.
Satt länge och funderade på vad namnet slutgiltigen skulle bli, funderade på allt från "Fulla muggar" till "Brasklappen", "Skramlet" var också på tapeten. Nu blev det som ni säkert redan har listat ut, Skymning till Gryning, lite cheesy kanske.. Och vart kom det ifrån?
Det finns ju en jävligt cool referens till en bra R. Roudrigez film, om ni kommer ihåg, en massa hungriga vampyrer som lurar intet ont anande resenärer till sin brutala strippklubb
(TittyTwister) mitt ute i mexikos öde-ökenlandskap, när dom väl kommer dit så förvandlas alla de snygga stripporna och de hårda bartendrarna till boldtörstiga monster. Clooney och Tarantino spelar två av huvudrollerna och den läckra Salma Hayeck spelar en halvnäck vampyrslyna.
Den här bloggen kanske inte kommer att bli riktigt lika cool som filmen den tagit sitt namn i från, och den kommer nog inte att innehålla riktigt lika mycket naket, blod, krucifix, eller Tarantino. Men, visst fan kommer det finnas kul grejer här med, tanken är att er ödmjuke skribent skall få ventilera sina egna åsikter om saker som pågår, runt i Hufudstaden eller i världen, men helst inte i småland, eller norrland, det verkar så tråkigt där, plus att dom tydligen har börjat med någon slags mördarkorv i norrland, mycket osexigt!
Så tills nästa uppdatering, må den ske inom kort, ha det fett bra, drick mycket té, whisky, eller vatten. Ät ingen mördarkorv!
Allra Ödmjukast - Er främling i långkallingar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
