Hittade precis ett litet internetcafé här på flygplatsen, hann med att läsa aftonbladet och lite andra bloggar.
Det finns en stor artikel i aftonblaskan om barnskönhetstävlingar, en ganska motbjudande "konstform" som kanske är kul för vissa, men för de flesta barn (och deras hispiga föräldrar) är det nog inte så roligt som man kanske kan tro. Men vad vet jag? Tycker iaf att det är ganska sjukt.
Fastnade för rubriken "Gråter du så blir det minuspoäng" - Lite som ett förhållande kan vara ibland kanske :D Men vill ju inte visa sig svag, instabil, känslosam, eller rädd. Man ska inte behöva vara det heller, hur slipper man det tråkiga då? Jo man är med någon som vill göra en glad, som vill stötta en och vara med en, i ur och skur. Svårt det där. Träffar du någon sådan, håll fast i dom för glatta livet, den personen älskar dig antagligen!
Nej, nu är det dags att kliva på planet igen. Håll i hatten!
Jag lägger upp en liten undersökning så ni kan uttrycka er saknad efter mina skriverier.
Var god fyll i till höger ---->
Var god fyll i till höger ---->
Hej alla glada läsare - När ni sitter där hemma och deppar, försöker komma på hur ni ska göra saker ännu mer sorgligt och svårare än var det redan är, bara för att. Så är Främlingen på väg, på väg mot nya vidder, nya jaktmarker, en ny solstol. That´s right, jag åker till Charter, det förlovade landet. Så catch me if you can.
Tar därför en paus från bloggandet, möjligtvis är jag tillbaka om en vecka, eller om jag hittar ett internetcafé på stranden nånstans.
Bye bye now.
Tar därför en paus från bloggandet, möjligtvis är jag tillbaka om en vecka, eller om jag hittar ett internetcafé på stranden nånstans.
Bye bye now.
Någon som känner igen sig? :D
Jag plöjde sakta igenom högarna med skräp och soppor.
Det verkade aldrig ta slut. Lukten nära på outhärdlig.
Om det är någonting jag har svårt att stå ut med är det den stinkande tjocka dimman av hushållsavall som ruttnat och blivit hemstad för råttor och annan slemmig ohyra.
Ni kan kalla mig vekling, men det är också det enda jag har svårt för.
Men tyvärr var den här smutsen, under bron nere vid vattnet, min sista ledtråd.
Jag hade redan finkammat alla de sjaskiga barerna och slummiga spelhålorna nere vid hamnen.
Nu droppade det från mitt ansikte, och i det sista svaga ljuset från slocknande eldtunnor, kunde den som var uppmärksam lägga märke till de färska spår av våld. Det enda jag hade fått ut av mina undersökningar i hamnen den kvällen.
Hur hopplös situationen än verkade, så fortsatte jag envist att gräva mig igenom berget av sopor, gammalt bråte och annat skräp, då och då stack det fram ett skrämt ansikte som i det svaga ljuset såg ut som förvrängda versioner av människor, trasiga, defekta. "Hur kan dom bo i den här smutsen" - tänkte jag och uppstötningarna trängde upp i halsen, en hel sopsäck med blöjor ramlade ut framför mina kängor och sprack.
Jag började komma långt in under brofästet nu, cementväggarna sträckte sig långt upp mot taket som inte gick att se. Det enda ljus som fanns på marknivån var eldar tända lite här och var. Luften var tjock av svart giftig rök, smuts, ohyra och sjukdomar. Jag tyckte mig höra någon som snyftade. I en tiondels sekund vällde empati för människorna i den här smutsen upp i mig, men lika snabbt som känslan dök upp, motade jag bort den ur mina tankar igen. "Jag har inte tid med det här" tänkte jag för mig själv och muttrade.
Nu hade sopbergen börjat tunna ut och jag innan jag visste ordet av så gick jag på fast mark igen. Cementen lät dov och grusig under mina grova kängor. Men det dova skrapandet ekade i den stora hallen som jag måste befinna mig i nu. Jag såg inte handen framför ansiktet.
Plötsligt hördes ett prassel och skrapande några meter framför mig, jag stannde till och fick direkt en känsla av av något iaktog mig. Jag knöt näven och kände adrenalinets hetta rusa ut i kroppen. Så fort jag hade stannat så upphörde skrapandet. Jag lyssnade i mörkret. Jag kunde urskilja en tung andhämtning och jag sa med hög och befallande röst "Vem där?!".
En stark strålkastare tändes i mörkret och med ens badade jag i ljus, jag var helt bländad och kunde inte mer än att sätta upp armen över ansiktet och ta några steg tillbaka. Ett svischande ljud i luften bakom mig, jag snodde runt med en katts instinkt, och i min ryggrad rusade genast tusentals elektriska impulser upp och ner för att aktivera de väl inövade blockeringar som jag lärt mig, av att ha hamnat i alltför många liknande situationer, på de hårda gatorna jag levt på under de senaste åren.
Jag var för långsam, det tunga järnröret träffade min armbåge och studsade upp i mitt redan blodiga ansikte. Jag var fortfarande bländad och såg nu bara rött och gult framför mina ögon, blodet forsade våldsamt fram ur mitt trasiga ögonbryn. Jag backade och tog mig för ögat. En röst ekade i huvudet "Slavi min vän, gå inte ner dit, det är bara trubbel..Tro mig kompis.." Det var sista tanken som korsade min trötta hjärna den där kvällen, jag måste ha träffats av ytterligare ett hårt slag mot huvudet, för plötsligt tjöt det till och ilade av smärta i bakhuvudet, sen blev allt svart igen.
Fortsättning följer..
Det verkade aldrig ta slut. Lukten nära på outhärdlig.
Om det är någonting jag har svårt att stå ut med är det den stinkande tjocka dimman av hushållsavall som ruttnat och blivit hemstad för råttor och annan slemmig ohyra.
Ni kan kalla mig vekling, men det är också det enda jag har svårt för.
Men tyvärr var den här smutsen, under bron nere vid vattnet, min sista ledtråd.
Jag hade redan finkammat alla de sjaskiga barerna och slummiga spelhålorna nere vid hamnen.
Nu droppade det från mitt ansikte, och i det sista svaga ljuset från slocknande eldtunnor, kunde den som var uppmärksam lägga märke till de färska spår av våld. Det enda jag hade fått ut av mina undersökningar i hamnen den kvällen.
Hur hopplös situationen än verkade, så fortsatte jag envist att gräva mig igenom berget av sopor, gammalt bråte och annat skräp, då och då stack det fram ett skrämt ansikte som i det svaga ljuset såg ut som förvrängda versioner av människor, trasiga, defekta. "Hur kan dom bo i den här smutsen" - tänkte jag och uppstötningarna trängde upp i halsen, en hel sopsäck med blöjor ramlade ut framför mina kängor och sprack.
Jag började komma långt in under brofästet nu, cementväggarna sträckte sig långt upp mot taket som inte gick att se. Det enda ljus som fanns på marknivån var eldar tända lite här och var. Luften var tjock av svart giftig rök, smuts, ohyra och sjukdomar. Jag tyckte mig höra någon som snyftade. I en tiondels sekund vällde empati för människorna i den här smutsen upp i mig, men lika snabbt som känslan dök upp, motade jag bort den ur mina tankar igen. "Jag har inte tid med det här" tänkte jag för mig själv och muttrade.
Nu hade sopbergen börjat tunna ut och jag innan jag visste ordet av så gick jag på fast mark igen. Cementen lät dov och grusig under mina grova kängor. Men det dova skrapandet ekade i den stora hallen som jag måste befinna mig i nu. Jag såg inte handen framför ansiktet.
Plötsligt hördes ett prassel och skrapande några meter framför mig, jag stannde till och fick direkt en känsla av av något iaktog mig. Jag knöt näven och kände adrenalinets hetta rusa ut i kroppen. Så fort jag hade stannat så upphörde skrapandet. Jag lyssnade i mörkret. Jag kunde urskilja en tung andhämtning och jag sa med hög och befallande röst "Vem där?!".
En stark strålkastare tändes i mörkret och med ens badade jag i ljus, jag var helt bländad och kunde inte mer än att sätta upp armen över ansiktet och ta några steg tillbaka. Ett svischande ljud i luften bakom mig, jag snodde runt med en katts instinkt, och i min ryggrad rusade genast tusentals elektriska impulser upp och ner för att aktivera de väl inövade blockeringar som jag lärt mig, av att ha hamnat i alltför många liknande situationer, på de hårda gatorna jag levt på under de senaste åren.
Jag var för långsam, det tunga järnröret träffade min armbåge och studsade upp i mitt redan blodiga ansikte. Jag var fortfarande bländad och såg nu bara rött och gult framför mina ögon, blodet forsade våldsamt fram ur mitt trasiga ögonbryn. Jag backade och tog mig för ögat. En röst ekade i huvudet "Slavi min vän, gå inte ner dit, det är bara trubbel..Tro mig kompis.." Det var sista tanken som korsade min trötta hjärna den där kvällen, jag måste ha träffats av ytterligare ett hårt slag mot huvudet, för plötsligt tjöt det till och ilade av smärta i bakhuvudet, sen blev allt svart igen.
Fortsättning följer..
Om väsen, fantasi & sanning - del 1
|
Etiketter:
artikel,
favoritväsen,
följetong,
humor,
känslor,
livet,
tankar,
tunnelbanan
En bekant berättade för några dagar sedan, hur han hade suttit på tunnelbanan.
I vagnen sitter också en mamma och hennes lilla son.
Plötsligt ser han hur det kommer in en dvärg i vagnen..
Jag har absolut inte för avsikt att vara nedvärderande mot kortväxta människor, men det som sades strax efter att dvärgen kom in, är värt att återberätta..
Jag har absolut inte för avsikt att vara nedvärderande mot kortväxta människor, men det som sades strax efter att dvärgen kom in, är värt att återberätta..
I vagnen sitter också en mamma och hennes lilla son.
- "Mamma, det sitter en dvärg där..!"
- "Ehh, jaa.."
- "Men mamma titta då!"
- "Jaja, jag ser, men stirra inte nu, dom är precis som oss, bara kortare" väser
mamman och ser riktigt besvärad ut.
Ungen är tyst ett tag, pekar på dvärgen och säger sen med hög gäll röst;
- "Men mamma, Dvärgar är ju mitt favoritväsen!":Dunderlol!
Ja, återigen, ett blött och kallt stockholm hälsar mig i mitt uppvaknande.
Vänta på bussen, den kommer nästan direkt. Bra!
För det är kallt ute och jag har ingen halsduk.
Vart den är vet jag inte.
Det var så skönt att ligga i den där sängen i morse, ville aldrig gå upp.
Men nu sitter jag här istället, vaken och nöjd efter min frukost.
Bussresan ville aldrig ta slut, den tog så lång tid.
Igår var en oväntat trevlig kväll, med spel, ganska jämt!
Vi pratade om kul och spännande saker, jag fick höra en del nya ord.
Jag fick lära mig saker.
Jag uppskattar såna kvällar.
Sen väntade vi på ett tecken.
Trots flera tecken så trotsade vi dom, bra gjort.
Man skapar sin egen lycka.
Hej då för nu.
Vänta på bussen, den kommer nästan direkt. Bra!
För det är kallt ute och jag har ingen halsduk.
Vart den är vet jag inte.
Det var så skönt att ligga i den där sängen i morse, ville aldrig gå upp.
Men nu sitter jag här istället, vaken och nöjd efter min frukost.
Bussresan ville aldrig ta slut, den tog så lång tid.
Igår var en oväntat trevlig kväll, med spel, ganska jämt!
Vi pratade om kul och spännande saker, jag fick höra en del nya ord.
Jag fick lära mig saker.
Jag uppskattar såna kvällar.
Sen väntade vi på ett tecken.
Trots flera tecken så trotsade vi dom, bra gjort.
Man skapar sin egen lycka.
Hej då för nu.
Besvarades min fråga nedan, om vad jag borde ägna mig åt, nu när tiden kryper fram ...
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2134301.svd
Ha sex, helt gratis, fördriver tiden! Utmärkt!
:D
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2134301.svd
Ha sex, helt gratis, fördriver tiden! Utmärkt!
:D
Ett bultande behov
|
Etiketter:
cynism,
film,
konst,
livet,
miljöombyte,
té,
tragiskt,
uppdrag,
var inte rädd
Ja, den här dagen har gått från "hmm, sisådär", till "ok men ok", och är nu i stadiet, "vafan..?".
Men nu lyser solen ute iaf, har precis tagit en kopp Roibos té, och allt vore frid och fröjd..
Om inte..
Om jag inte vore så jävla uttråkad bara!!
Idag skulle jag med stor behållning kunnat göra något av följande;
Men nu lyser solen ute iaf, har precis tagit en kopp Roibos té, och allt vore frid och fröjd..
Om inte..
Om jag inte vore så jävla uttråkad bara!!
Idag skulle jag med stor behållning kunnat göra något av följande;
- Gå på musem (valfritt, gärna konstig konst)
- Sitta på trevligt kafé hela dagen (röka cigg & dricka kaffe)
- Gå på bio, varför inte?
- Spela kort med någon trevlig person som gillar sånt
- Stanna hemma, klä ut mig och ta roliga bilder
- Spela billjard
- Gå runt och fotografera saker i trist ruskväder
- Ligga naken i sängen med en tjej och göra snuskiga roliga saker
- Spela guitarr
- Vara hemma hos en kompis och jamma/spela in låtar
- Virka, lösa korsord, allt det där...
Men.. Vad gör jag istället..?
Sitter och slösar bort denna vackra* dag på att sitta på ett tråkigt kontoooooooor!
Ahhrg!
Dock är min konstant ljufva och tillrättalagda sans i full balans, och jag grämer mig inte över det. (Lögn!)
Så, vad händer idag då? Jag hoppas att någon ska ringa mig, skicka sms, och fråga om vi ska hitta på något kul ihop. Kan hända, man vet aldrig. Hade redan typ en(två) "kompis"-träff(ar) halvt planerad(e), men jag tror inte det blir av, det skulle bestämmas vid senare tillfälle, och även om det kanske vore lite kul så är det inte henne(dom), jag vill träffa igentligen, if you know what i mean.. :P
Men vafan, man får väl nöja sig med det som finns till buds, jag brukar inte göra det, men någon gång måste ju vara den första! :D
Det finns fortfarande tid att rädda mig från tråkiga träffar, hör av er!! ... Nej just det, ni vet ju
inte vem jag är. Typisk! :D
Jag kommer förbli ensam, sittandes med kuken i handen och tummen i röven tills jag dör.. Säg något fint på min begravning vettja! :P
Peace out!
* Den var det ett tag iaf.. Inte längre
Hej alla sköna monsterdiggare.
Gnarf gnarf.
Utan Sol, står främlingen stilla.
Har ni kanske märkt, att det är MÖRKT, som på natten. Vi är inneslutna i ett tjockt moln, "The Mist", anyone? Snart kommer E.T Dinosaurierna... Vänta ni bara!
:D
Nej men, hallå, kan något kul hända hända jag är ändå på skitbra humör liksom.. ?
Gnarf gnarf.
Utan Sol, står främlingen stilla.
Har ni kanske märkt, att det är MÖRKT, som på natten. Vi är inneslutna i ett tjockt moln, "The Mist", anyone? Snart kommer E.T Dinosaurierna... Vänta ni bara!
:D
Nej men, hallå, kan något kul hända hända jag är ändå på skitbra humör liksom.. ?
Wow, blev helt chockad när jag såg ruriken..
Men om man tänker på det så är det väl logiskt för dom här människorna.. Att göra någonting, men vilken misär, och vilken otroligt desperation!
Jag bara tänker på hur svårt och sjukt det måste vara för dessa mödrar att ha ihjäl sina egna barn.. Helt rubbad situation uppenbarligen.
Länk till artiklen
"Women in Papua New Guinea's Highland region are killing their male babies to
end a tribal war that has gone on for more than 20 years."
Men om man tänker på det så är det väl logiskt för dom här människorna.. Att göra någonting, men vilken misär, och vilken otroligt desperation!
Jag bara tänker på hur svårt och sjukt det måste vara för dessa mödrar att ha ihjäl sina egna barn.. Helt rubbad situation uppenbarligen.
Länk till artiklen
Arnold talar - Om en kris, som bara en riktig actionhjälte kan lösa. Eller något :D
Nej men det är inget skämt, den här finansiella krisen (bara lite), och som jag har indikerat tidigare så handlar det här mest om en övergångsperiod, det KOMMER ATT BLI BÄTTRE! Bara så ni vet!
Men anledningen till det här otroligt spännande inlägget, är ju att varje gång dom nämner Arnold Schwarzenegger i media, så kan jag inte låta bli att tänka på det helt brutalt roliga, knäppa och sjuka, pinsamma tv-programmet som Arnold gjorde nån gång på 70-80 talet i Rio De Janeiro.
Arnie åker till den världsberömda karnevalen och visar vilken 'kvinnotjusare' han verkligen är. Titta och njut.
Nej men det är inget skämt, den här finansiella krisen (bara lite), och som jag har indikerat tidigare så handlar det här mest om en övergångsperiod, det KOMMER ATT BLI BÄTTRE! Bara så ni vet!
Men anledningen till det här otroligt spännande inlägget, är ju att varje gång dom nämner Arnold Schwarzenegger i media, så kan jag inte låta bli att tänka på det helt brutalt roliga, knäppa och sjuka, pinsamma tv-programmet som Arnold gjorde nån gång på 70-80 talet i Rio De Janeiro.
Arnie åker till den världsberömda karnevalen och visar vilken 'kvinnotjusare' han verkligen är. Titta och njut.
Jo, det är lite obehagligt när folk bara 'hittar en' sådär.. Och så vet dom att det är man själv, när man typ inte skriver det nånstans.. Men wtf, spillerill, det är som hamburgare, ingen big deal :D
En annan obehgalig grej är att gå ut sent på kvällen och möta folk som man inte känner och som stressar en som fan om att träffas. Det är inte smart. Men wtf... Not my business.
Jo en annan obehaglig grej är att folk är så lata, eller dåliga som Polisen t.ex, det har ju uppenbarat sig att dom har fuskat med sina alkotester på vägarna, bara för att det tar så lång tid att skriva in en rattfyllerist, så dom ställer sig på fel ställen vid fel tidpunkter. Men wtf, play-a-roll.. Eller jo det gör det ju, om man dör i trafiken.
Ytterligare en riktigt obehaglig grej är att veta att man har sårat någon, kanske till och med skadat dom, fast man inte ville det, för att man är oförsiktig och DUM ibland. Men... Ja nej, men inget. Det är jävligt trist (punkt).
Ouuh. Kom just på en sjuk grej, värsta insikten. Men det ska vi inte ta upp nu.. Jag blev sugen på en tonfisksmacka.
PEACE!
En annan obehgalig grej är att gå ut sent på kvällen och möta folk som man inte känner och som stressar en som fan om att träffas. Det är inte smart. Men wtf... Not my business.
Jo en annan obehaglig grej är att folk är så lata, eller dåliga som Polisen t.ex, det har ju uppenbarat sig att dom har fuskat med sina alkotester på vägarna, bara för att det tar så lång tid att skriva in en rattfyllerist, så dom ställer sig på fel ställen vid fel tidpunkter. Men wtf, play-a-roll.. Eller jo det gör det ju, om man dör i trafiken.
Ytterligare en riktigt obehaglig grej är att veta att man har sårat någon, kanske till och med skadat dom, fast man inte ville det, för att man är oförsiktig och DUM ibland. Men... Ja nej, men inget. Det är jävligt trist (punkt).
Ouuh. Kom just på en sjuk grej, värsta insikten. Men det ska vi inte ta upp nu.. Jag blev sugen på en tonfisksmacka.
PEACE!
För några månader sedan sitter jag och chattar med en gammal kompis som jag inte träffar så ofta.Vi sitter och snackar om allt mellan himmel och jord. Av någon anledning glider samtalet in på porr. Vi är väl båda impulskonsumenter av porr i en eller annan utsträckning, och har säkert ungefär samma turn ons och offs (säkerligen fler ons än offs) :D
Hon frågar om hon får visa något riktigt nasty, "självklart säger jag", varpå hon skickar en länk till en amatörporrfilm med en tjej som suger av en kille, eller snarare, en kille som trycker ner sin kuk i halsen på henne, ganska våldsamt, varpå tjejen spyr ner hela hans kuk. Upprepade gånger.
Det är ju en aning rubbat kan man tycka, så jag säger till henne, "fan det där var ju helt sjukt!" varpå hon droppar den;
"fan, vaddå?? Alla pjukar ju nu för tiden :D".Haha, ganska sjukt, men ASG!!
OBS, inga kukar blev nedspydda under tiden som detta blogginlägg författades!!
Ps #1. Hurvida sånt snusk är "moraliskt försvarbart" är en helt annan fråga, som kanske kan avhandlas i senare upplagor av denna eminenta bastion av ordbajs.
Ps #2. Bilden är en reklam för något som kallas för "Puke-Pets".. Någon som vet VAFAN det är!? :D
Hej blöggen!
Jak er mett! :D
Istället för att ge efter för mitt sötsug bestämmde jag mig för att avsluta min lunchrast med kaffe och ciggaretter istället. Bra val?
Funderade på allt möjligt under lunchen, som t.ex; varför stirrar folk på mig? Har jag något hängande ur näsan, ser jag ovanligt lustig ut, eller är jag bara jävligt snygg?
Jag vet inte, men jag tror det kan vara nummer två, hur som helst ler jag bara och nickar tillbaka, då brukar folk snabbt låtsas om som att dom inte alls stirrar ögonen ur sig, väldigt subtilt hörrni.
Helgens mobilfilmshöjdpunkt är när Funkenteller, full som en kastrull, riktar luren hotfullt mot Drums inne i tunnelbanevagnen och skriker; "Vad tycker dom om världen?!", varpå stackars (kroniskt) sömniga Drums ser förlägen ut och svarar försiktigt; "Världen.. Ehum.."..
Mer kvalitétsfilm i tunnelbanan!
Jak er mett! :D
Istället för att ge efter för mitt sötsug bestämmde jag mig för att avsluta min lunchrast med kaffe och ciggaretter istället. Bra val?
Funderade på allt möjligt under lunchen, som t.ex; varför stirrar folk på mig? Har jag något hängande ur näsan, ser jag ovanligt lustig ut, eller är jag bara jävligt snygg?
Jag vet inte, men jag tror det kan vara nummer två, hur som helst ler jag bara och nickar tillbaka, då brukar folk snabbt låtsas om som att dom inte alls stirrar ögonen ur sig, väldigt subtilt hörrni.
Helgens mobilfilmshöjdpunkt är när Funkenteller, full som en kastrull, riktar luren hotfullt mot Drums inne i tunnelbanevagnen och skriker; "Vad tycker dom om världen?!", varpå stackars (kroniskt) sömniga Drums ser förlägen ut och svarar försiktigt; "Världen.. Ehum.."..
Mer kvalitétsfilm i tunnelbanan!
Vakna upp! Till ytterligare en mörk dag här i landet skymning.
Efter att ha varit mosig som en gammal blodhund i en mixer hela morgonen så har mina morgonvanor lönat sig och jag har faktiskt hunnit bli så pass pigg att jag kan sätta fingrarna rätt på tangentbordet så pass för att börja blogga iaf :)
Efter en sedvanlig frukostmacka tillhandahållen av en hurt-flörtig macktjej, en stark kopp té (med socker i), och lite slöläsning av nyheterna så börjar jag känna mig som en människa igen.
Jag har haft en kul och jävligt trevlig helg, den avrundandes igår med eftermiddagsfika med en intressant vän. Det var skönt! Jag känner mig förnyad och inte fast i något gammalt jobbigt.. Men jag kommer alltid att tycka om henne väldigt mycket!
Efter att ha varit mosig som en gammal blodhund i en mixer hela morgonen så har mina morgonvanor lönat sig och jag har faktiskt hunnit bli så pass pigg att jag kan sätta fingrarna rätt på tangentbordet så pass för att börja blogga iaf :)
Efter en sedvanlig frukostmacka tillhandahållen av en hurt-flörtig macktjej, en stark kopp té (med socker i), och lite slöläsning av nyheterna så börjar jag känna mig som en människa igen.
Jag har haft en kul och jävligt trevlig helg, den avrundandes igår med eftermiddagsfika med en intressant vän. Det var skönt! Jag känner mig förnyad och inte fast i något gammalt jobbigt.. Men jag kommer alltid att tycka om henne väldigt mycket!
Och nu snabbt över till en metafor.
Livet är som en väg som ringlar sig, upp och ner över kullar och dalgångar, ibland är broarna trasiga så man måste laga dom för att komma över, ibland så måste man hoppa i och simma. När ens skor börjar bli för trasiga får man tillverka nya och när man blir hungrig är det dags att äta :D
Hur som helst, under resans gång så förändras man, beroende på vilka stigar man tar, vilka faror man möter, och vilka man träffar, så förändras man, hela tiden lite lite, eller mycket mycket. Då blir man ju en annorlunda människa när man kommer fram till slut. Men det är inte målet som är det viktigaste, snarare att man har det så trevligt som möjligt under resans gång!
Upp med humöret världen, vi har allt att vinna! :)
Så här trött var jag i morse =D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
